- Project Runeberg -  Tiden / Första årgången. 1909 /
50

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa egenskaper allt för ofta lurar.
Att storstrejkens erfarenheter om
spritförbudets möjlighet och gagn fört
kravet på skärpt
nykterhetslagstift-ning mäktigt framåt, det erkänna
t. o. m. många av våra bittraste
fiender. Men vi få väl se om första
kammaren tänker rubba på sig i den
punkten mer än i någon annan, där den
skarpt och klart företräder de
härskande mot ännu allt för maktlös
underklass. .

Andra skedet: den fackliga
storstrejkens höjdpunkt.

Typografstrejken fick icke den
verkan förbundsstyrelsen med sitt beslut
avsett. En av de tysta revolutioner,
som försiggå litet varstädes under
produktionsprocessens rastlöst snabba
utveckling, befanns ha, till lika
överraskning för vän och fiende, alldeles
omstörtat förhållandena. Den stora
borgerliga pressen kunde med
tillfälliga hjälpare, som instruerades en smula
i sättmaskinerna, nödtorftigt dra sig
fram utan Gutenbergs gamla stolta
konst. De hektograferade
affischerna från 1902 efterträddes 1909 av
tryckta blad, som visserligen buro
många spår av sin tillkomsts
födslovåndor, bluffade med rester från det
före strejken satta, framför allt med
gamla annonser, men som i alla
fall kunde utgivas och småningom
växte i omfång och säkerhet. De
anstalter som från tidningsägarnas sida
gemensamt vidtagits för att möta en
eventuell konflikt i yrket vid
årsskiftet, då kampen stod hård om ny tariff,
kommo nu till pass. Malicen vill
emellertid veta att den borgerliga
”ordningens” grundprincip: envar sig själv
närmast!, på ett dråpligt sätt
illustrerades även vid detta tillfälle, i det en

viss tidning lär ha styrt om att de
förberedande strejkbry tar kurserna givits
blott på dess art av maskiner, så att
den ensam nu tog hela uppsättningen
lialvutbildade, oeh de goda vännerna
stodo utan... Behöver det tilläggas
att ”moralen” inte har en mera
självrättfärdig trumpetare än
”Aftonbladet”!

Sällan har ärlig avsikt att hjälpa
kamrater och att förkorta en hård och
krävande kamp blivit mera
genomgående besviken än genom följderna av
denna typografstrejks verkningslöshet.
Icke nog med att den borgerliga press,
som i allt större upplagor kunde kastas
ut till allmänheten, med ofantligt
stegrad hätskhet kastade sig mot hela
storstrejken. Med typografstrejken nådde
först kampanjen mot
avtalsbrotten att i större mån inverka på vidare
kretsar, och rollen som
tryckfrihetens försvarare mot en ny ’
’indrag-ningsmakt” spelades med en bravur,
som måste dupera alla vilka icke gjort
klart för sig, att under en akut
klasskamp andliga samfärdselmedel riskera
att bli avbrutna precis på samma sätt
som materiella; det är i ett sådant
ögonblick från arbetarnas sida icke
alls fråga om tankens och åsiktens
obestridliga rätt att uttryckas, utan
om den kämpande klassens villighet
eller vägran att medverka till att
förmedla den ut i samhället på samma
sätt som i vanliga tider. En
pappers-arbetarstrejk eller en
tidningsbud-strejk, att inte tala om en
järnvägs-stre.jk, kan lika väl som en
typografstrejk hindra journalistens röst att nå
sin publik; men nog vore det absurt
att därför i tanke- och
yttrandefrihetens namn dekretera att dessa
arbetargrupper icke under några
förhållanden få vägra sin arbetskraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free