Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De härskande klasserna, oeh mecl
dem en mängd av dessa upprörda
ta-lemän för ”det fria ordet” mot
typograferna, belägga med hårda straff
misshagliga mening a r s uttalande,
de ha t. o. m. infört vanärande
straff för åsiktsförbrytelser — se nu
senast domen över Hjalmar
Gustafsson efter den ”liberala” lagen av
1906. Arbetarna ha mitt under
storstrejken öppnat Stockholms Folkets
Hus för vem det vara må, en
godsägare von Rosen eller en studerande
Lindberg. Detta är nu en respekt för
me-ningsfriheten, som under föreliggande
förhållanden i sin oberördhet av vad
detta slags möten avsett drivits ända
ut i karrikatyren. Men i vart fall
borde den tysta munnen på de
tanke-oeh yttrandefrihetens
avfällin-g a r, som äro sådana frihetens
väktare mot typograferna samtidigt med
att de applådera våra domstolars
”miljö-domar” över socialdemokrater
eller ungsocialister.
Det skadar kanske ej, mot de
misstolkningar som äro att vänta, att
uttryckligen tillägga att det efter min
mening nog kan anföras skäl, som
ställa en typografstrejk ur vissa
synpunkter i annat plan än flertalet
arbetsinställelser. Här har det blott
gällt att visa att med slagord om
”in-dragningsmakt” o. dyl. är konflikten
mellan arbetarnas strejkrätt och
samhällets intresse av ohindrad
menings-spridning visst inte tillräckligt belyst.
Vad åter striden om
avtalsbrotten angår, kan jag här yttra mig
kort om dem, då den frågan är av
annan hand i detta häfte ställd i sin
rätta belysning. Det är nog att här
påminna om två huvudmoment, som
fördomarna ej vilja låta komma till
sin rätt. Den alldeles estra-ordi-
nära situation, vari en storstrejk till
försvar för hotade vitala intressen
försätter hela arbetarklassen, skjuter
klass-solidaritetens bud i förgrunden
på ett sätt, som måste framtvinga en
pliktkollision, ifall förut ingångna
förbindelser hindra denna solidaritet att
ge sig verksamt uttryck. Vi avtrycka
åter Jaurés’ svar på frågan, huruvida
”en utomordentlig situation” som en
storstrejk kan bryta ingångna avtal
eller icke:
”Kollektivavtalen förbinda
naturligtvis arbetarnas heder och moraliska
ansvar, men de kunna icke binda dem
beträffande sådana frågor, som röra
hela arbetarklassen i ett land. Om en
regering skulle i morgon beröva
arbetarna rösträtten och de icke hade
något annat medel till protest än en
storstrejk, så skulle ingen paragraf i
något som helst kollektivavtal kunna
hålla dem bundna. Och detsamma är
förhållandet, då det gäller ett angrepp
från arbetsgivarelägret, som innebär
ett hot mot hela proletariatets
existensvillkor. En klass kan lika litet
som en enskild medborgare avsäga sig
rätten till självförsvar.”
Teorin 0111 avtalens absoluta
helighet * framför alla andra plikter
framfördes efter detta något mera
dämpat. I stället samlade man sig
på att bestrida att det här för
arbetarna gällde själva existensvillkoren.
Den som det minsta förstår vad
fackföreningarnas medbestämmanderätt
betyder för dessa, skall dock utan
vidare erkänna, att arbetarna måste
avgöra den frågan med säkrare
omdöme än de liberala advokater, som
Den är också något för mycket
befängd; assessor Åkerman har t. ex.
nyss erinrat att med den tolkningen
det vore fördömligt avtalsbrott om
arbetare lämnade en arbetssal, där taket
hotar att störta in, ifall principalen
menar att det inte är så farligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
