Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menat med ”D. N.” att hela striden
egentligen blåsts upp 0111 småsaker.
Den med mycken tvärsäkerhet
framförda satsen att förbudet mot strejk
(ocli lockout) under avtalstiden, där
cl et förekommer, just skulle avse
eventuell storstrejk, har på intet sätt
styrkts. För de enskilda
järnvägarnas personal är t. 0. m. motsatsen klart
bevisad, då de vid avtalets ingående
gjort till protokollet förbehåll för
(politisk) storstrejk.
Avtalens fulla och stränga helgd
under normala förhållanden står alltså
på intet sätt i strid med deras
suspension för en storstrejks utomordentliga
fall. Det är som med plikten för
medborgaren i vapenrock att lyda order.
Den är kategorisk och oomtvistlig i
alla vanliga fall; men den suspenderas,
viker för högre pliktbud, om t. ex.
mi-litarismen hos oss som i Preussen
skulle befalla: skjut på fader och
moder, som ej lyda skingrings-order!
Slutligen bör ej heller vid
avtalsbrottens bedömande förgätas att just
arbetsgivarna själva slagit igenom
grundsatsen att avtal kunna
suspenderas under avtalstiden på högre
organisations befallning. Är den regeln rätt
för dem för att få göra lockout, så är
det knappt lönt att de eller deras
va-pendragare för högljutt beklaga sig om
den förstörande gärningen går igen i
form av hävda avtal också på andra
håll än som passar lockoutherrarna.
Men dessa synpunkter och skäl äro
för den lugna debattens tider. Medan
storstrejken stod på sin höjdpunkt
förde lidelsen ordet från borgarklassen,
som typografstrejken, då den ej kunde
göras effektiv, retade upp i stället för
att ge stämning för fred. Men gjort
var gjort, i bästa avsikt, och den
rättelse av missgreppet, som tidigt
föreslogs, strandade på vådan ocli
svårigheten att i minsta mån rubba en gång
intagen linje i en storstrejk.
Borgarpressen nöjde sig dock
ingalunda med att värja ”tryckfriheten”
och hetsa mot avtalsbrotten. Redan
nu, genast efter den 10augusti, började
i stör skala den systematiska
lögntrafik om ”storstrejken på
upphällning”, ”massåtergången till
arbetet” och vad de allt hette dessa feta
rubriker som avsågo att nedslå modet
på de stridande, men som genom den
officiella räkningen den 18 aug. erhöllo
en så dundrande dementi. ”Svaret”
var i tillfälle att meddela ett cirkulär
från Arbetsgivareföreningen av 9 aug.
vari från dess medlemmar infordras
”alla upplysningar om arbetets
återupptagande el. dyl., vilkas
publicerande ur arbetsgivaresynpunkt kan
anse s ö n s k 1 i g t. Vi vilja därför göra
allt för att bringa dessa meddelanden
till allmänhetens kännedom”.
Ack, man behövde icke göra mycket
— för dessa ”önskliga” meddelanden
stodo den ”frisinnade” pressens
spalter, med eller utan ”Sv. T. B:s”
förmedling, lika vidöppna som fallet var
i de direkt salarierade
arbetsgivareorganen. Den skammens fläck nästan
hela Sverges borgerliga press genom
denna hållning satte på sin skrytsamt
utbasunade ”självständighet” skall
sent glömmas. Särskilt kunna vissa
”folkliga” organ, som nu ondgöras
över bojkottbesluten, en smula friska
upp dessa minnen i st. f. att nu bedyra
att de alldeles icke på minsta sätt
tagit parti ”mot arbetarna”. Rekordet
i nit för sina herrars sak slog dock,
som naturligt var, ”St. Dagbl.”. Dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
