Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv. Arbetsgivareföreningen. Men med
den hoppades man vara inom få
dagar i förhandling, som kunde leda till
fred även där.
Den storm av vrede, som vid första
underrättelsen steg upp mot
Lands-sekretariatet från många platser, där
inan visste att man själv kunnat
hålla ut länge ännu och icke kunde
överskåda ställningen i dess helhet, lade sig
hastigt, när man hann få närmare
besked. Och det blev klent med
själa-fångsten också för de
ungsocialistiska marodörer, som nu åter döko
fram och varierade den gamla
Hinke-melodin om ”de förrädiska
ledarna”, denna gång i
Landssekreta-riatet — dessa smutskastade
förtroendemän om vilka Fabian
Månsson med sanning skrev att de
hela storstrejken _ ”arbetade som
djur”, medan de andra höllo sig
undan, ingen visste var! Men som
allbekant är fann regeringen, fortfarande
lydig .sina herrar i
Arbetsgivareföreningen, nya förevändningar att dröja
med sin medling —• själva den
lågsinnade brutalitet, som visades från vissa
arbetsgivarehåll med Stockholms norra
spårvägsbolag i spetsen, fick ju göra
tjänst som hinder! Och när dess
”medling” omsider kom bestod den
icke i förslag till parterna om
skiljedom, icke i tillsättande av en
kommission med auktoritet t. o. m. mot
svenska bolagsfurstar, utan endast i
en förklaring: ja, nu hindra vi inte
längre hrr förlikningsmän att söka
göra sin plikt! Och resultatet blev som
av en sådan ’ ’medling ’ ’ var att vänta:
lockoutgeneralernas oförsynta anspråk
spände bågen tills den sprang.
Striden fortgår alltså ännu, och det
är för tidigt att fälla en dom om dess
slutliga resultat. Klart är att de ’ ’fast
slutna leder” vi konstaterade för den
stora huvudstyrkans avmarsch från
storstrejkens slagfält icke kunna till
det yttre upprätthållas i ’ ’de
skändliga förbindelsernas” dagar, då
niasslockoutens män fordra att
arbetarna för bröd skola frånskriva sig ej
blott den av svensk åskådning
fastslagna föreningsrätten, som även de
påstå sig erkänna, utan t. o. m. den
självskrivna och om någon
oförytterli-ga rätt, som är en p 1 i k t, att efter
förmåga hjälpa sina kamrater och sina
närmaste i nöd. Men dessa p a c t a
turpia, som nu frampressas och för
vilka man ej blyges att påkräva
bindande kraft, äro blott konsekvenser av
den djupa sam
hällsfientlighet, som ligger i själva idén om dessa
masslockouter mot saklös tredje man,
vilka hr v. Sydow och hans kolleger
haft panna att fordra att
arbetarrepresentanterna skulle principiellt
godkänna som villkor för fred!!
Till dessa frågor, som jättestriden
upprullat, och åtskilliga som ligga
kvar att analysera från själva
storstrejkens tid, få vi säkert rik
anledning att återkomma. Här då till sist
blott två erinringar:
Den historik här ovan givits av
rn edlingsförsöken under den
svenska storstrejken synes mig klart
visa, att det trots allt var en fullt
riktig taktik från arbetarsidan att
söka föra striden så skonsamt som
möjligt mot verkliga intressen för de
utomstående. Varje skärpning av
striden, t. ex. ”undantagens” slopande,
att ej tala om våldsamma excesser,
skulle ha gjort arbetarna till varg i
veum för alla övriga klasser och grup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
