Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgerliga frivilliga. Därmed är väl
visat att även ett väl organiserat
proletariat aldrig kommer att kunna genom
en arbetsnedläggelse avbryta alla
samhällets funktioner. Även om
renhållnings- och belysningsarbetare mot
strejkledningens vilja gått ut i striden,
som ju en del i Stockholm gjorde, hade
sannolikt sörjts för tillräckligt
ersätt-ningsmanskap.
Men å andra sidan är dock
odisputabelt att strejken var tillräckligt
omfattande att verkligen för veckor förlama
landets industri och tillfoga nationen
svåra ekonomiska förluster. I de
arbetsgrenar den berörde fanns nästan
inga strejkbrytare — i den meningen
var det en generalstrejk. Fabrikerna
stodo de första veckorna fullständigt
stilla och blott en del av dem kunde
mot slutet i måttligt omfång åter sättas
igång, sedan det icke-socialistiska ”Sv.
Arbetareförbundet” givit ut sin för
resten blott delvis följda paroll om
arbetets återupptagande.
Yrkesstatisti-ken visade år 1906: 295,808
fabriksarbetare och 53,070 hantverksarbetare.
Antaga vi den nuvarande totalsiffran
till 400,000 eller något därutöver, så är
ett antal av i runt tal 300,000
strejkande stort nog att ge berättigande åt
ordet generalstrejk — naturligtvis med
den inskränkning att frågan är om en
industriell kamp. Men att efter 4
veckor högt räknat blott 40,000 av dessa
300,000 återgått, det är ett av de
intressantaste resultaten, helst då man
besinnar att antalet organiserade i
Sverge inalles uppgår till c :a 180,000*.
Det är sålunda praktiskt visat att
det finnes möjlighet a,t,t hålla den
stora massan arbetare tillsammans i en
månads tid. t. o. m. under relativt
ogynnsamma förhållanden, då ju
första. tiden intet strejkunderstöd alls
betaltes och sedan endast helt litet
kunde lämnas till var och’ en bland dessa
massor. Men än märkligare är att
hundratusenden stodo i strejk utan att
ett enda nämnvärt störande av lugnoch
* Denna siffra är i Stället för låg. För
1907 uppskattade I/andssekretariatet
samtliga organiserade till e:a 260,000.
Hj. B-g.
ordning förekom. Detta är vad som
mest förvånar i denna konflikt. Då
jag pä stridens första dag kom till
Stockholm, ansåg man i borgerliga
kretsar självklart att det skulle bli
blodiga sammanstötningar. Man hade
försett sig med brownings och andra
vapen, bankerna ställdes under
särskilt skydd, trupper sammandrogos
till alla industricentra — och så såg
man med växande. förundran att
arbetarna förblevo absolut lugna, att
polis och militär ingenting hade att göra
och att revolvrarna voro ganska
överflödiga. Inrikesministerns upprepade
påminnelser till vederbörande
myndigheter att sörja för lugn och för
egendomens skydd verkade rent av löjligt.
Man mobiliserade mot en fiende, som
inte fanns.
Det hade skarpmakarne inte tänkt
sig som möjligt, att en sådan
sammandrabbning kunde låta sig föras i
fredliga former! Ja icke nog med att de
icke ansett det möjligt — jag vågar
påstå att detta för många av dem icke
ens var en angenäm överraskning.
Deras ställning skulle ha blivit mycket
väsentligt bättre, om det kommit till
gatustrider. Då hade frågan om det
moraliska ansvaret för de skador, som
landet måste lida av strejken, låtit sig
trängas i bakgrunden, oeh den
internationella uppmärksamheten skulle ha
samlats på händelser, som givit
arbetarna orätt. Att denna stämning fanns
i arbetsgivarekretsar framgår bl. a.
därav att sedan strejken varat ett par
veckor försöktes i några landsortsblad
trevare om upphävande av
alkoholförbudet, som egentligen bara gagnade
arbetarna. Brännvinet borde få utöva
sin eggande och hetsande verkan.
Det står utom allt tvivel att lugnets
upprätthållande till god del berodde
av det strängt genomförda förbudet
mot spritförsäljning. Detta var den
mest efterföljansvärda, kanske den
enda efterföljansvärda åtgärd som
myndigheterna vidtogo — för resten
fullständigt enligt fackföreningarnas
önskan. Men det vore orätt att skriva
proletariatets besinninprsfulla
uppträde ensam t på det kontot. Även den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
