- Project Runeberg -  Tiden / Första årgången. 1909 /
84

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nyktre kan predika ocli utföra
våldsdåd, i all synnerhet om han hetsas av
hunger och anblicken av de sinas nöd.
Icke lieller räcker det nordiska
temperamentet som förklaring, ty knappt
något lands historia är så fylld med
grymma dåd som Sverges, och dess
adels strider 0111 makten åtföljdes av
ständiga blodsutgjutelser, ilen i
denna nya klasskamp har den
självbehärskning stått provet, vartill den
moderna arbetarrörelsen fostrat
proletariatet, Funnes det inga politiska
och ekonomiska arbetarorganisationer,
så skulle sammanstötningarna mellan
kapital och arbete sannolikt vara
talrikare än nu, men alldeles säkert är att
de skulle vara mera tumultuariskt och
blodigare.

O111 detta är riktigt för alla länder,
är det så alldeles särskilt för Sverge.
Här ha vi en socialdemokrati, vars
ledning, utan att i sak uppgiva något,
är så lugn och besinningsfull som på
något vis är tänkbart. Man är radikal
utan att ge radikalismen ord, som
kunde förleda en eller annan till
obetänkta dåd; och detta är särskilt
er-kännansvärt då man besinnar hur
djupt klassmotsatserna gå i detta land.
Det heter att varje land har den
socialdemokrati det förtjänar, och man
menar därmed att den större eller
mindre skärpan i arbetarpartiets
uppträdande beror av hur borgarklass och
regering ställa sig mot arbetarrörelsen.
För Sverge stämmer icke detta. I
cleuna strejk stod blott en liten
bråkdel av borgarklassen på arbetarnas
sida, ocli även dessa få vågade sig
blott ogärna fram, av fruktan för det
organiserade arbetsgivareblocket.
Vilken möda kostade det icke att ens få
i gång den medlingsaktion, som de
liberala parlamentarikerna försökte!
Och regeringen... Den var ingenting
annat än arbetsgivareföreningarnas
viljelösa slav. Kollen som ledande
minister hade övertagits åv direktören i
”Sv. Arbetsgivareföreningen”, en herr
v. Sydow, som innan han gick i
indu-striidkarnas tjänst varit polischef i
huvudstaden. Han sörjde för att
regeringen förblev döv mot alla medlings-

förslag. Kampen skulle föras till sitt
yttersta och sluta med arbetarnas
fullständiga nederlag och krossandet av
deras organisation. Att därvid
omätliga värden sattes på spel, ideella än
mer än materiella — vad betydde det!
Här gällde att upprätta
industrichefernas absolutism.

Även 0111 arbetarna verkligen hade
lättsinnigt framdrivit striden, så
måste deras uppträdande, vid jämförelse
med deras motståndares, ändå
tillvinna dem våra sympatier. Men det är
alls icke de som bära ansvaret.
Generalstrejken var svaret på en
generallockout, som den 4 aug. omfattade

80.000 man och inom kort skulle
sträckt sig till dubbla antalet.
Anledning till lockouten hade visserligen
strejker på enstaka platser givit. Men
t. 0. m. 0111 vi medgiva att dessa
partiella strejker här och där inletts
något lättsinnigt av de lokala
arbetarorganisationerna — de kunna dock icke
moraliskt berättiga arbetsgivarna att
göra bruk av den paragraf, som de
skaffat in i avtalen och som ger
parterna rätt att trots kollektivavtalen
proklamera s. k. sympatilockouter och
sympatistrejker. Nej. man ville
statuera ett exempel mot
arbetarorganisationerna, vilka växt mycket hastigt de
senaste åren. Det återstod för den
fackliga Landsorganisationen intet
annat än att nu våga det yttersta ; den
måste för att kunna bestå organisera
försvaret efter liela linjen. Och av
samma skäl var det också som
enskilda arbetargrupper, framför allt
typograferna, bröto sina avtal och anslöto
sig till sina strejkande bröder.

Arbesgivarpressen har våldsamt
angripit arbetarna för avtalsbrotten.
Men även de blad, som sökte ett skäl
att undandraga arbetarna det
moraliska stöd. som det var deras plikt att
ge dem både i följd av tradition ocb
på grund av de idéer de i teorin
företräda, ha ridit omkring på dessa
avtalsbrott. ■ De äro också verkligen
betänkliga för den. som ställer sig på
den formella rättens ståndpunkt. Men
det ges ögonblick då det är större
heder att bryta en överenskommelse, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free