Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en av dessa minsta mina bröder, det
.haven I gjort mig? *
Det är egentligen hårt att just
Hei-denstam på sistone kommit att stå som
en representant för de
bakåtmarsche-rande diktarna. Ingen har anledning
betvivla uppgiften att han ännu är
klart radikal. Han har ej i minsta
mån gått på ackord med den
Wirsén-■ska gruppen. Vad han offentligt sagt
om socialismen är ju icke
uppmuntrande, men säkerligen hyggligare än vad
flertalet av de andra tänka.
Visserligen undrar man varför han, som 1905
så varmt förordade ”storsinta
reformer” till de djupa ledens lyftande, nu.
utan att alls dessa reformer kommit,
energiskt avvisar allt vad politiskt tal
heter. Men säkerligen menar han, att
kan man endast tala riktigt ofta och
vackert på ungdomsmöten, utan att
den splittrande politiken där kommer
med, så uppstår därav en sådan
enighet att alla samhällsfrågor lösas av
sig själva. T. o. m. unghögern är ju
radikal så länge den är ung. Om den
ett par år efter ungdomsmötenas ålder
står i reaktionens främsta led — vad
angår det mötestalaren?
* Tidens läsare böra ej undanhållas
följande uttalande om bokens personliga
anspelningar ”— — stridssättet är hederligt och
manligt. Den är så gott som allt igenom
tagen efter ’ ’levande modeller ’ Den utvägen
har förf. tagit med berått mod och under
känt ansvar. Hur väl han träffat dragen
hos de porträtterade individerna kunna vi
icke bedöma, ty vi känaa icke modellerna.
Men nog förefalla de utomordentligt
”troliga”. Några av modellerna ha också själva,
naivt nog, bekräftat träffsäkerheten genom
att träda fram och indignerat opponera (!) ”
(Citations- och utropstecknen äro hr
Vallin-ders.)
Upptäckten är genial. Man avmålar i
’boken en känd vänsterman — sker det mot
en liögerman, är det naturligtvis infamt •—•,
under genomskinligt namn och med tydliga
yttre likheter, såsom en fähund från hjässan
till fotatijället. Tiger den anfallne, kan man
ju tryggt gå på. Protesterar han, har han
därmed bevisat skildringens sanning.
Det är hårt att den gammalsvenska
gästfrihet, den kamratliga välvilja mot
alla, det intresse vi alla fäst vid hans
person gjort Heidenstam, säkerligen
mot hans vilja, till ett slags nationell
sevärdhet, till ett stående
underhåll-ningsnummer, som med regelbundna
mellanrum återkommer i alla bättre
tidningar. Det är hårt att den som, en
av de första, brännmärkte Aftonbladets
avfall från frisinnet nu skall prisas
däri. Det är hårt att av Dagens
Nyheter, som har en fin näsa icke för vad
frisinne ä r, men för vad som gäller
såsom sådant i bättre kretsar, befinnas
för litet radikal i sina uttalanden —
till en konkurrenttidning.
Våra diktare ha sviktat under det
framgångens prov som säges vara
svårare än motgångens. Det är icke lätt
att sedan man själv konunit ovanpå
känna lika varmt för dem som ännu
strida nere i mörkret. Det är icke lätt
att när man hyllas av dem som förföljt
en — och när många av dem som
kämpat i ens egna led ändrat färg — lämna
sitt hjärta kvar hos dem som stredo för
en i ofärdsåren och ännu sträva mot
samma ohunna mål som då.
Man har talat om att de store
diktarna nu ha det ekonomiskt bra och
därför ej ha känsla för de fattiga. Det
ligger ingen förolämpning i en dylik
misstanke, om det ej är förolämpning
att tro någon vara människa. Dock
kan ej detta skäl vara avgörande: rika
diktare, - icke minst hos oss. ha känt
lika varmt för de mångas sak som
fattiga.
Man måste ju ock besinna att den
omgivning, vari våra diktare leva, med
årens lopp blivit allt mindre
arbetar-vänlig. Men skall någon ha makt att
höja sig över sin omgivning, måste det
vara diktarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
