Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna i idéinnehåll. Hans
Ero-t i k o n slog an till följd av just det,
vars avsaknad var bokens största
förtjänst. den personliga skandalen, och
tillföljd äv en anbefallningsmetod,
som tog sig sitt kraftigaste uttryck i
docenten Bööks kungörelse: den som
ej finner denna bok kvick, han hör
till de lättsinniga narrar, som däri
satiriseras.# Metoden hjälpte — se
Dagens Nyheter! Men det var första
gängen ett arbete av Per Hallström
behövde anbefallas på det sättet.
Av våra yngre lyriker äro ett par
betydande nog. Den största. Vilh.
Ekelund, håller överklassen på att
svälta ut med den storartade
färdighet i denna konst den visat gent emot
arbetarna. Intet dekadanstecken är
mer talande än detta, jämfört med
hyllningen till Daniel Fallström och
Anders Österling. Att den förre,
typen för en snäll borgerlig syndare,
vars vers är vinnande så som endast
medelmåttan är, älskas av
borgarklassen. är nästan sunt. Men
höglitterä-re kritiker och store diktare ävlas att
instämma i hyllningen. Fallström är
helt enkelt ett borgerligt
samlingstec-ken. Österling står ju långt högre.
Men även hans beundrare måste
medge att den stora hvmntonen i hans
första böcker, det djärvast syftande i
innehåll som form småningom
försvunnit. Det är därför han får förlåtelse
för smaklösheter, som hos en mer
nyskapande diktare aldrig skulle tillåtas.
Aven hos de yngre prosa diktarna
saknas ej framstegstecken och det är
märkligt att dessa ofta visa sig i
böcker med i vidaste mening socialt in-
* Jämför hr Vallinders ovan anförda
uttalande om Bar bärskogens
personligheter. Jämför ock metoden i Kejsarens
nya kläder.
nehåll. Barbarskogen, som
utan all fråga var en konstnärlig
bragd, fick en god del av sin framgång
från just den rörelse som den anföll.
Ludv. Nordströms med rätta berömda
Borgare skildrar åtminstone
levande och arbetande människor utan
att dock lämna den fantasikonst, som
är svensk diktnings adelsmärke, ilen
totalintrycket av prosadiktningen
visar knappast framåt. En så sällsynt
fin diktare som Gustaf Ullman tycks
få arbeta sönder sin konst för bröd
och har stått stilla eller gått bakåt i
böckerna efter Fräs t e r. Den som
bäst trivs i nutidens Sverge tycks
vara Henning Berger, typen för den
amerikanska arbetsintensitet, varefter
så ivrigt ropas; så löper han ej heller
arbetarnas risk att styckelönen
ned-sättes, därest produktionen uppdrives
för starkt. Det är en kulturbild att hr
Henning Berger höll svenska pressen,,
med Dagens Nyheter i spetsen, i
månadslång hänförelse över den ära han
beredde sitt land genom att i Paris —
göra fiasko.
Emellertid, det saknas fortfarande ej
framstegstecken i vår dikt, men de ha
på sistone minskats, medan
nedgångs-tecknen växt. Vad framtiden bringar
kan ju ej säkert slutas härav.
Måhända går rörelsen inom kort uppåt
igen. I så fall kunna vi prisa oss
lyckliga, ej blott över att äga en
litteratur, som efter så lång blomstringstid
har kraft att åter förnya sig själv,
utan ock därför att en nyfödd
diktning alltid varslar om en nationell
nyfödelse. vilken i detta nu måste bli
liktydig med nyfödelse för friheten.
Skulle åter nedgången fortsättas,,
så ha vi sannerligen intet skäl att
undra över diktarnas förnäma
avhåll-samhet från det arbetande folkets stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
