Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den enda återstående större
konflikten var en envist uppehållen
sympati lockout.
När bruksägarna som ett sista,
förtvivlat försök att tvinga arbetarna till
underkastelse tillgrepo vräkningar
■och avskedanden, och då dessa till på
köpet även drabbade gamla grånade
veteraner och medaljörer, började
t. o. m. den liberala pressens tålamod
att tryta. Då dessutom tanken på
massemigration under de rådande,
olidliga förhållandena på
arbetsmarknaden —■ ”svarta listorna”, ”tro- och
hedersförbindélserna”! —• tycktes bli
verklighet, stärktes opinionen för
omedelbar avveckling. De anklagelser för
avtalsbrott, som samtidigt från
.skilda håll höjdes mot
Arbetsgivareföreningen, rågade måttet. Den svenska
allmänna opinionen är nu en gång för
alla ohjälpligt formalistisk: ”sättet”
tir det avgörande. Det gick till och med
.så långt, att de mest rabiata
högeror-ga.n ropade på fred. Under sådana
förhållanden funno kungen och
regeringen för gott att äntligen röra på
.sig. Och då de nya förhandlingarna
nu kommo till stånd, hade
förliknings-männens förslag a priori opinionen
för sig. De hade knappt
behövt det ovanliga steget att
■offentliggöra medlingsförslaget för att
få det behövliga trycket på parterna.
När arbetsgivarna till sist definitivt
förkastade det, nödgades de av
hänsyn till denna allmänna opinion att
hitta på en reträtt, och som enda
utväg erbjöd sig då det upphävande av
järnbrukslockouten, som även ovan
anförda inre orsaker hänvisade dem
till.
* *
*
Av hela jättestriden återstå nu
blott, förutom de formella
lockouterna, ett par av primärkonflikterna.
Det var ju för att lösa dessa, som
Arbetsgivareföreningen iscensatte
mass-lockouten och dess konsekvens
storstrejken. Vad har den vunnit? Jo,
locko utpoltt tikens
bank-r u 11 ä r u p p e n b a r.
Övertaget vid storstrejkens
hävan-de förspilldes av arbetsgivarna själva.
Bakom den orubbade yta, som
arbetsgivarna visat under storstrejken, hade
hämndlystnaden växt i kapp med
förlusterna. När sen efter den
”rationella klyvningen”
arbetsgivarna berusade sig i borgarpressens
segerjubel, steg öveimiodet dem åt huvudet.
Småsintheten triumferade över
eftertanken. Arbetsgivarna underläto då
att visa det ädelmod och förutseende,
som omtanken för framtiden dock bort
bjuda dem att iakttaga. Det var ett
av dessa ”försummade tillfällen”, som
äro lika farliga som nederlag, och som
i detta fall berövade dem segerns
frukter. Ty hurudan var situationen?
Stor-strejksmånadens oerhörda
kraftprestation hade efter frontförändringen den
6 sept. helt naturligt efterföljts av en
viss avmattning inom arbetareleden.
Man frågade sig: hela denna väldiga
enhetliga massvilja, denna otroliga
uthållighet, denna hjältemodiga
solidaritet intill självuppoffring — fick den
alltså inte större resultat? Efter
denna storstrejkens så att säga
överspänning av det fackliga inträdde en
reaktion. Något desillusionerad återvände
man till fabriker och arbetsplatser.
Ilade då arbetsgivarna överallt
bemödat sig om en human och klok status
quo-politik, kunde de kanske begagnat
ett väl aldrig återkommande
psykologiskt ögonblick att göra fackförenings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
