Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ined radikalismen och en svuren fiende
till allt vad socialism heter. Nu är
det sannt, att vi radikaler ingalunda
äro blinda för de kulturella
vanskligheter och faror, som mänsklighetens
splittring i raser och nationer innebär;
men detta är ingenting, som särskilt
utmärker vår tids radikalism: redan
Dante i sin skrift om Monarkien
utbrister suckande: ”0 mänsklighet, av
huru många stormar och förluster, av
huru många skeppsbrott måste du
icke hemsökas, då du har blivit ett
månghövdat vidunder, vars strävan
splittras i stridiga riktningar!” Inte
heller kunna vi bortse från det
fak-trm. att de som högljucldast föra
fo-sterländskhetens talan, i .många fall
äro föraktliga lycksökare utan andra
ideal än profit och karriär, oeh även
där de patriotiska känslorna äro
allvarligt menade, ha de alltför ofta
spirat upp i en osund och dådlös
sentimentalitet.
Oeh till sist, hur skall man kunna
begära, att den stora del av det
arbetande folket, som är utestängd från
s iart sagt alla kulturens välsignelser,
skall kunna vara tillgänglig för den
kulturpatriotism, som förefinnes hos
en del av den bildade överklassen.
Hur kan man begära, att en
industriarbetare, som vistas tio timmar om
dagen i en kvav och osund
fabrikslokal. eller en gruvarbetare, vars
fädernesland liger hundra alnar under
jorden, skall ha sinne för den
tanke-och känslovärld, som anknyter sig till
ordet hembygd. Och dock äro vi
radikaler inga antipatrioter; tvärtom
stämpla vi kosmopolitismen som en
utlevad dogm, för så vitt den
drömmer om att utplåna de organiska
gränslinjer, som skilja folken från
varandra. Vetenskapen, som här går
hand i hand med den praktiska
erfarenheten, har lärt oss, att varje
nation är en organism för sig med sitt
eget individuella liv och att hela den
samfällda kulturens rikedom beror
därpå, att varje folk får fritt spel för
att realisera de
utvecklingsmöilierhe-ter. som naturen skänkt det. Därför
är den moderna radikalismen nationell
i den mening, att den på det
bestämdaste fördömer alla försök att med
yttre maktmedel, de må vara än så
”lagliga”, undertrycka ett folks
nationella självständighet; men den är
internationell och kosmopolitisk i den
mening, att den trots det anarkistiska
krigstillstånd, vari kulturstaterna än
i dag befinna sig, dock strävar hän
mot det ideal, som redan föresvävat
forntidens vise, den organiserade
världsstaten, i vilken •— som Marcus
Aurelius enkelt men djupsinnigt
uttrycker det — de olika staterna skola
förhålla sig till varandra som husen i
en stad.
Ett av de svåraste hindren för
realiserandet av detta den o rganis
e-rade världsstatens ideal,
ligger säkerligen i den andliga
olikvärdighet mellan människoraserna,
som en fördomsfri betraktelse måste
erkänna som ett faktum. Den gamla
tron på miljöns och uppfostrans snart
sagt obegränsade förmåga att
omskapa och förädla människomaterialet, en
tro, som delvis berodde på bristande
kunskaper om ärftlighetslagarna,
håller på att försvinna; och i stället
kommer man mer och mer till insikt om
att gränserna för de lägre rasernas
utvecklingsmöjligheter äro vida snävare
och framför allt mera stabila än man
fordom trodde. Den kristna
jämlikhetstanken, som ju i grunden
ingenting annat är än ett specialfall av
den allmänna satsen, att inför det
oändliga (gud) äro alla ändliga
väsen oändligt små, stöter därför på
oövervinnliga hinder i praktiken, där
ju gud inte ens för de troende spelar
någon avgörande roll, åtminstone inte
under normala omständigheter.
Och icke blott på det internationella
området, även när det gäller
förhållandet mellan individerna av samma
folk står den moderna radikalismen
skeptisk gent emot jämlikhetstanken,
vilken endast accepteras i den
meningen. att den från början fordrar jämt
spel mellan individerna så att de
verkliga begåvningaima må kunna
komma till sin rätt, och icke, som så
ofta nu blir fallet, av yttre omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
