- Project Runeberg -  Tiden / Första årgången. 1909 /
121

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

akta mig för att uttala några
gissningar i den vägen, utan i stället anföra
ett annat Lutherord, som ieke gäller
domarekåren, utan det hedervärda
tjuvskrået, nogare uttryckt de olika
sätten att stjäla. ”Du skall icke tro”,
säger Luther, ”att blott det är stöld,
om du berövar din nästa, vad som är
hans, utan om du ser din nästa lida
nöd, hunger, törst ocli vara utan
härbärge, sKor och kläder, och du inte
lvjälper honom, så stjäl du lika väl
soiii om du toge den andres pengar ur
hans pung eller skrin.” Jag vet
mycket väl att studentens livsläge i regeln
är sådant, att materiell välgörenhet
från hans sida ej ican ifrågakomma
annat än i sällsynta undantagsfall;
men det finns ett plus, det andliga
nämligen, där Luthers ord har
obetingad giltighet och här får satsen
följande lydelse: den som runt omkring
sig ser andlig fattigdom, okunnighet,
fördomar och vidskepelse, och ej gör
den ringaste ansträngning för att råda
bot på detta tärande och förnedrande
armod, fastän han kunde det, 0111 han
ville — han begår en stöld icke blott
från sin fattiga nästa, utan från hela
vår kultur; han är som alla tjuvar en
ärelös man.

# #

Det andliga genombrott, som på
åtti-talet ägde rum i Skandinavien —
och till en viss grad även i Tyskland
—• stod i stort sett i utvecklingslärans
tecken; liksom Taine och Zola voro
föregångsmännen jiå det
estetiskt-litte-rära planet, så voro Darwin och
Spen-cer de mest populära auktoriteterna
på det vetenskapligt-filosofiska
området. Men medan läran 0111 kampen
för tillvaron som kosmisk lag
huvudsakligen exploaterades av alla
länders reaktionärer, vilka
proklamerade denna lag som en i
världsförlop-pets eget väsen grundad garanti mot
socialismen, lade åttitalets radikaler
huvudvikten på två andra moment, å
ena sidan ärftlig heten, som åt
individens moraliska ansvar gav en
dittills oanad räckvidd, och å andra

sidan på det perspektiv av obegränsat
framåtskridande, som
utvecklingsläran ställde i utsikt. Denna
evolutions-optimism är ett förhärskande drag i
åttitalslitteratnren, för så vitt den
över huvud taget berör sådana
problem, och den beskyllning för
pessimism, som Wirsén och efter honom
Hei-denstam titt och ofta utslungat mot
åttitalslitteratnren- berodde till stor
del därpå, att man på föga
skarpsinnigt sätt förväxlade pessimistisk
livsåskådning och revolutionärt missnöje
med det bestående. Det är mycket
betecknande för vederhäftigheten av
dessa beskyllningar, att den
författare, vilken Heidenstam i sin broschyr
Renässans anför som den typiske
representanten för den pessimistiska
”gråvädersdiktningen”, avslutar
diktsamlingen ”Notturno” (från 3885)
med följande ”öppna ord”:

Ått veta så innerligt fast och visst
att lyckan slår ögonen opp till sist,
att andra skörda där vi ha sått,
den livets lycka som vi ej fått,
att inne i våndan slumrar ro, —
min enda stora tro.

Det är Ola Hansson — livsångestens
själfulle diktare — och han är dock
på mitten av åttitalet så genomträngd
av utvecklingslärans optimism, att han
öppet proklamerar hoppet 0111 de
kommande generationernas livslycka som
sin ”enda stora tro”.

Med hänsyn till dessa frågor
överensstämma tjugonde seklets radikaler
så’ till vida med åttitalets, som de
ävenledes äro övertygade om att
mänskligheten som helhet betraktad är
stadd i kulturellt framåtskridande.
Däremot börjar man alltmer draga i
tvivelsmål, huruvida detta
framåtskridande kan tjäna som grundval för en
religiös tro eller för en filosofisk
världsåskådning. Ty bortsett från att
det mänskliga framåtskridandet
försiggår ytterst långsamt och under
ständiga återfall till ståndpunkter, som
optimisterna trodde vara för
längesedan övervunna, så ligger det dock
något nedslående i den tanken, att icke
blott den enskilda individen utan också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free