Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela mänskligheten är hemfallen åt
den universella lag som bjuder att
alles was entsteht
ist wert dass es zu Grunde geht. *
Det är sant, för den arbetande och
strävande mänskligheten äro de
årmiljoner, som den kan påräkna för sin
framtid, praktiskt liktydiga ined
odödlighet; men för den över världsgåtan
grubblande människoanden ställer sig
saken dock annorlunda, och det är
ganska intressant att lägga märke till
de olika vägar, på vilka man söker
undgå det tröstlösa perspektivet av en
till absolut undergång dömd kultur.
Så har den berömde filosofen Eduard
von Ilartmann, som på äldre dagar
låtit sin ungdoms pessimism vika för en
solid evolutionsoptimism, hänvisat till
den möjligheten, att mänskligheten en
gång i framtiden skulle kunna träda i
förbindelse med andra himlakroppars
invånare och åt dem testamentera
resultatet av det kulturarbete, som
utförts på vår planet. Den andliga
kulturen skulle på detta sätt kunna
fortplantas genom världsaltet ungefär som
enligt den Arrheniuska
panspermiteo-rien det organiska livet sprides till de
olika världskropparna i mån av deras
beboelighet, likt fågeln som hoppar
från kvist till kvist, oeh den
kontinuitet i kulturutvecklingen, som i så rikt
mått kunde ersätta den individuella
upplösningen, bleve då en verklighet.
Men även om man villigt medger, att
de tekniska svårigheter, som för
närvarande uppresa sig mot en förbindelse
med invånarna på andra himlakroppar,
ej kunna betraktas som avgjort
oövervinneliga, så finns det dock en annan
omständighet, som ställer tanken på
kulturarbetets kosmiska kontinuitet i
en högst fatal dager. Det är den
ändlöst långa tidrymd, som ligger bakom
den period, vari vi nu leva, den s. k.
evigheten a parte post. När
utveck-lingsoptimisten entusiastiskt visar på
* T Rydbergs översättning liar detta citat
nr Fanst följande lydelse:
— allt som födes
är endast värt att det förödes.
den obegränsade tidrymd, som vi ha
framför oss, kan man dock med ett
visst berättigande hänvisa på det
faktum, att vi redan h a en evighet
bakom oss: i detta universum, som
redan genomlupit en evighet, har
utvecklingen, för så vitt vår erfarenhet
sträcker sig, ej hunnit längre än till de
barbariska tillstånd, som för
närvarande råda på Vår planet. Vilken
tragi-komedi!
Ej underligt, att man slagit in på
en annan väg för att få ersättning för
det grusade hoppet om odödlighet.
Georg Brändes, som vid mitten av
åttiotalet stod på höjden av sitt
inflytande, fick i sin bok om Polen
anledning att yttra sig om problemet, vars
lösning han fann ligga däri att
tillvarons värde ej kan mätas efter dess
längd, utan efter dess innehåll; icke
efter varaktigheten utan efter
intensiteten. Det kommer icke an på
huruvida en symfoni är lång, utan om den
är vacker, och en sekund i paradiset
är bättre än ett liv i kakelugnsvrån.
Från kristet håll stämplar man gärna
denna uppfattning som ett utslag av
esteticism, men det är härvid att
märka, att Viktor Rydberg i en av sina
skrifter från nittitalet framställt
alldeles samma tankegång, ehuru den hos,
honom närmast gäller folkens, icke
individernas existens: det grekiska
folkets korta, men intensiva blomstring
är, menar Rydberg, vida att föredraga
framför kinesernas kulturfattiga
årtusenden. Det är onekligen intressant,
att se huru den judiske ateisten och
den germanske idealisten här mötas i
samma punkt, och det är ju
obestridligt, att den av Brändes framställda
tankegången äger ett avsevärt
san-ningsinnehåll; en fullt
tillfredsställande lösning av problemet är den väl
knappast; skulle en sådan finnas, torde
den väl vara att söka någonstädes på
den linje, som förbinder individens
väsen med den metafysiska urgrunden.
Men detta är endast en gissning av
rent subjektiv valör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
