Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet i kristet-antropomorf mening;
på sin höjd skulle man kunna tala om
det gudomliga i samma mening som
tyska filosofer tala om ”das
Göttli-che”, men detta gudomliga kan då
endast tänkas existera i människans
inre, i liennes hjärta, och allt tal om
gudomliga makter existerande
utanför människan är lika meningslöst
som att tala om färger, vilka föra en
av ögat oberoende existens. Denna
uppfattning, att det gudomliga är en
relationssymbol, som lever i
människan och förgås med henne, har
redan föresvävat de tyska mystikerna.
På samma sätt måste den moderna
åskådningen uppge varje tanke på en
tillvaro efter döden av personlig art,
d. v. s. avspelande sig i tid och rum;
det enda som skulle kunna tänkas
härvidlag, som vi dock icke k unna
tänka, vore en tidlös tillvaro. Jag
minns i detta samband ett yttrande
av Schopenhauer, som den gamle
pessimisten nedskrivit på latin, tydligen
för att det ej skall läsas av obehöriga
ocli som i svensk översättning har
denna lydelse: ’ ’för att världen eller
människan skulle ernå den sanna och
högsta lyckan, vore det framförallt
nödvändigt att tiden stode stilla”.
Tiden skulle stå stilla, d. v. s.
upphöra — alltså endast i en tidlös
tillvaro vore ogrumlad sällhet möjlig...
Med denna senare utvikning, som
ju strängt taget var olämplig, efter som
den bättre passar för sjuka sinnen än
för unga studenter med livets friska
färg på kinderna, har jag ju avlägsnat
mig tämligen långt från
utgångspunkten för mitt föredrag. Jag skall
emellertid, innan jag slutar, som en sista
uppmärksamhet åt Heidenstam,
tillfoga ytterligare några ord om den sak,
som ligger honom särskilt om hjärtat,
nämligen patriotismen. Ni känner alla
den gamla satsen: ubi bene, ibi patria,
där det går mig väl, där är mitt
fosterland. En man, vars radikalism
Heidenstam troligen finner mycket
föråldrad, geheimerådet Gcetlie, har
modifierat denna sats till: där jag gör
nytta, där är mitt fosterland, och för
de flesta av oss sammanfaller detta
verkningsfält, när det är som vidast,
med det område, som bebos av ens
eget folk. ilen vill man då verkligen
göra en insats, som sträcker sig utöver
det egna jagets intressen, så visar det
sig i många fall att verkningsfältet
blir ännu trängre, och att man gör
klokt i att träda i kontakt med den
grupp medmänniskor, som besjälas av
samma åsikter, sympatier och
strävanden som en själv, ined andra ord i
n-gå i parti. En sådan manöver
anses ju på många håll som ett utslag av
förnedrande osjälvständighet, men ett.
uppmärksamt aktgivande på de
faktiska förhållandena har under årens
lopp lärt mig, att skillnaden mellan
partigängarna och de självständiga
kraftnaturerna i regeln är den, att
partimannen tar hänsyn till ett
parti, sitt eget, den självständige
kraftnaturen till två, tre eller ännu
flera. Så kommer det sig att man
ena dagen får bevittna ett glänsande
anförande för dödsstraffets
avskaffande, avsett för de frisinnades
smakriktning, och andra dagen ett lika
charmant anförande för hädelsestraffets
bibehållande, beräknat för de
reaktionäre. För sådana prestationer fordras
det, tyckes det mig, ett moraliskt mod,
som framkallar minnet av ett par
rader i Per Gynt:
at synde er ikke at trave i Dynd,
der fordres både Kraft och Alvor til
en Synd.
Efter denna välförtjänta snärt till
prof. Thyrén formade Bengt Lidforss
slutet av sitt tal till en lika manlig
som vacker hyllning åt en annan av
Lunds jui’idiska professorer, Knut
Wicksell, vilken i de dagarna fått
Stockholms rådsturätts riksberyktade
hädelsedom stadfästad av Högsta
domstolen. Tal. önskade nämligen de
unga nyinvalda studenterna i D. Y. G.
”en glimt av det gudomliga lättsinne,
som kommer en att slåss för rätt och
sanning, obekymrad 0111 följderna,
även om denna strid en gång skulle
leda Er dit den i dessa dagar fört vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
