Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tappraste man, till fängelsets port. domen måtte bevara detta lätta, ljusa
samt att ni som han in i sena ålder- ynglingasinne”.
”De tigande diktarna” än en gång.
Först en rättelse: I min förra uppsats
i Tidens föregående häfte klandrade jag
docenten Fredrik Böök för att han
anbefallt Per Hallströms ”Érotikon”
medelst ”en kungörelse, att den som ej finner
denna bok kvick hör till de lättsinniga
narrar, som däri satirisefas”. Att boken
verkligen i pressen förordats på detta sätt,
vet jag; men till min ledsnad har jag
funnit att jag begått ett minnesfel, när jag
tillskrev dr Böök detta yttrande. I vad
det gällde honom, förfaller alltså mitt
angrepp.
•lag övergår då att besvara en artikel,
som professor Gustav C assel under
iiteln ”Bikt och verklighet” skrivit i
Svenska Dagbladet, ocli där han delvis
vändor sig mot min ovannämnda uppsats.
Artikeln röjer den vane tidningsskrivaren, och
det faller då nästan av sig själv, att hans
skicklighet mest framträder, när det gäller
;itt vrida motståndarens mening på sned.
När diktarna ”efterlysts” d den
socialdemokratiska pressen, tror sig prof. C. däri
höra en österländsk despots befallning
”prisa mig”. Jämförelsen vittnar på ett
för många lugnande sätt om den ringa
skärpa i urskillningen, som en utåt ansedd
vetenskapsman i vardagslag behöver. Våga
vi efterlysa bevisen för att de ■ av nästan
-•illa socialister högt aktade SO-tals-diktarna,
liksom ock de store nittiotalsmän, vilka jag
i min artikel ställde som (forna) mönster
för en frisinnad diktning, att dessa okritiskt
prisat socialdemokratin och arbetarna?
Strindberg kanske i Utopier? De
efterföljdes av T H a v s b a n d e t och av
följande utlåtande i En ny blå bok: ”So-
cialismen, den hedniska nämligen, som
predikade ’utveckling och framåtskridande, gick
genast sin kräftgång tillbaka till nyss upp-
hävda skråordningar, inskränkte
näringsfriheten (strejkbrytare), införde inkvisition
(bojkottning av den, som icke ville låta
bestjäla sig av oärliga pigor), bannlysning av
kättare (icke-soeialister förnekades
vattenledningen oeh ljuset, brödet och barnens
mjölk vid storstrejken)”. Märk, att sedan
detta skrev s har Strindberg hyllats
nästan undantagslöst av socialdemokraterna
landet runt och särskilt av
arbetarungdo-men med en värme, som sannerligen sällan
brukar komma honom till del i prof. C:s
tidning. Vem vet om Blå boken ens hade
blivit tryckt, därest den ej tagits om hand
av en socialistisk förläggare!
Prof. C’, erinrar om B a r barsko g’e n,
men han har glömt nämna med vilket varmt
erkännande den trots de personliga
angreppen — vilka jag hoppas att prof. G. icke
heller gillar — anmäldes i
Social-Demokra-tén, i Ny Tid, i Stormklockan, i partiets
tidskrift (Tidens häft. 1 för i år), kanske
ock i andra arbetartidningar. Slutligen kan
jag hänvisa prof. C. till mina ord i en
anmälan av Heidenstams sista bok, i Fram
(skriven i slutet av juli): ”Har då ar-
betarungdomen inga fel? Jo, sannerligen
och just därför borde He.idenstam säga dem
var de fela — säga dem det i ansiktet...”
— Icke sant, allt detta är alldeles på
pricken det sätt, varpå en österländsk despot
fordrar pris och varpå han behandlar dem
som klandra honom?
Vidare lär jag i min uppsats ha krävt,
såsom skaldernas moraliska skyldighet, att
”de skulle låta insparka sig i något bestämt
politiskt galosclifack ”. En ytterst
skickligt vald oeh formad anmärkning — inför
en allmänhet, som ej läst min uppsats. När
man kräver att en diktare, som skriver de
mest rörande verser om samhällets ”stjrv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
