Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar. Icke nog mecl att hela det gamla
sekretariatet enigt återvaldes (blott
med ett personombyte beträffande
Järn- ocli metallarbetareförbundets
representant), de främst ledande med
acklamation ocli utan motkandidater,
den enhetliga åskådning i
fackföreningsrörelsens vitalfrågor, för vilken
de varit och äro de mest framskjutna
målsmännen, gick likaledes på
kongressen från seger till seger.
Visserligen blev det efter en lång
ocli uttömmande debatt icke flertal för
det detaljerade förslag till
omorganisation, som sekretariatet ansett
sig böra utarbeta och framlägga, men
vari. väl att märka, ingick att det icke
skulle träda i full kraft förr än efter
fortsatt prövning från de olika
förbunden och slutligt godkännande av
nästa kongress. Men Herman
Lindqvist hade själv i sitt
inledningsanförande uttryckligen förklarat, att
sekretariatet egentligen ansåg nuvarande
ordning fullt tjänlig. Ändock låg uti
det förslag, som fick flertal, Nils
Perssons om status quo och fortsatt
utredning, genom denna utrednings f öru
t-sättningslöshet en tankegång,
vilken kunde tolkas som ett avböjande
av den ökade centralisering, som
Landssekretariatets förslag i princip
innebar. Men detta rättades åter
genom det viktiga, med stort flertal
fattade beslutet att Landsorganisationen
borde omformas till även
anfalls-organisation.
Formellt i viss mån motsägande som
dessa beslut äro, ge de dock
sammanställda ett uttryck för kongressens
tanke, som torde kunna tolkas ungefär
så: vi vilja, liksom Landssekretariatet,
en stärkt centralisation; vi avvisa,
liksom detta, att söka bygga på
självständigt opererande fack- eller industri-
förbund, vilka stödja sig främst på
utländska yrkeskamrater (och än mindre
gå vi med på den syndikalistiska
upplösningen i guerilla-krigande
fackföreningar) ; vi vilja, liksom sekretariatet,
en fortsatt prövning av
organisationsfrågan i dess helhet; men au avböja
under dessa förhållanden att redan nu
fastlägga oss vidvissa stadgar med
fixerade avgifter o. dyl., som ingå i
Landssekretariatets förslag. Och som
konsekvens av det sista måste också, på
Landssekretariatets eget yrkande,
reservfonden tilltagas mindre, till blott
1 milj. kr. som minimum i st. f. 5 milj.
Man måste medge att en sådan
hållning hos kongressen verkligen bra illa
lämpar sig till bevis för hur
Landssekretariatet skulle 1m ”lidit
nederlag” i själva den förnämsta frågan.
Men för borgerliga tidningsorgan, på
jakt i arbetarevärlden efter nya
glädjeämnen för sin publik bredvid
utestängningar och vräkningar, kan det
ju passa utmärkt. Ty det är
visserligen komplett likgiltigt om detta slags
illusioner på de hållen ramla en smula
förr eller senare inför verkligheten.
Den centraliserings-tendens, som
sålunda fanns på kongressen, tog sig även
uttryck i de nya bestämmelser i § 7,
som giva Landssekretariatet betydligt
ökad befogenhet. Där har införts,
svarande mot arbetsgivarnas bekanta
stadgande att centralledningen kan
påbjuda sympatilockout, möjlighet för
arbetarnas centralledning att i samråd
med vederbörande arbetaregrupp
besluta och understödja en
sympati-strejk. Arbetsgivarna ha här fordrat
att kunna till anfall utveckla en ökad
stridslinje; arbetarna måste då
förbehålla sig att kunna, om det befinnes
lämpligt, svara tills vidare med
samma mynt. Däremot är intet att erinra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
