Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit betrodd ined detta uppdrag och
har noga studerat sitt ämne.
Praktiken å tyska kongresser
känner också en annan inrättning att
avkorta diskussioner utan att frågans
utredning därpå blir lidande. Är en
fråga omtvistad, så anskaffas samtidigt
med referenten en medreferent,
Referenten — inledaren behandlar frågan
renten = inledaren behandlar frågan
i regeln företräder motståndarna til]
ifrågavarande förslag, behandlar den
som ”andre inledare” från sin. Då
båda ha eu timmes eller obegränsad
yttrandefrihet, så ha de möjlighet
att systematiskt behandla det dem
anförtrodda ämnet. Det är sällan långa
debatter bringa nya synpunkter, oeh
så snart kongressen vinner klarhet
därom, har den i sin hand att besluta
debattens avslutning.
Däremot är det icke sedvanligt i
Tyskland, att sätta ”streck” på
talarelistan, så att ingen kan begära ordet
vidare. Detta är väl motiverat. Ty
vet en talare, att hans motståndare
icke k a n få ordet mera, så kan han,
0111 han är illojal, personligt angripa
motståndaren utan att denne kan
försvara sig. Den tyska
arbetsordningen stadgar däremot i § 4 ett skydd
för kongressdeltagarna möt sådana
personliga angrepp därigenom, att den
lämnar rum för ”personliga
anmärkningar”. d. ii. tillbakavisande av
personliga angrepp o. dyl., efter debattens
slut. Ordföranden måste naturligtvis
därvid vaka över, att dessa rent
personliga anmärkningar icke få tjäna
till att på omvägar öppna debatten i
sak ånyo.
I Sverge gäller den fullständiga
yttrandefriheten och kongressen måste
extra besluta om taletidens
begränsning vid varje särskild fråga. I for m
kan detta från demokratisk synpunkt
vara riktigt. Men en annan fråga är,
om det i s a k kan vara tjänligt. De
första talarna äro ju säkra på att
obegränsat få yttra sig. Men det är ju
egentligen slumpen som avgör, om de
första talarna verkligen ha något av
betydelse att säga. Det är mycket väl
möjligt, att först den 10:de eller 11 :te
av de ofta en smula slumpvis
intecknade talarna fullständigt behärska den
fråga, som diskuteras. Ocli innan lian
kommer till ordet har kongressen
redan varit tvungen att begränsa tiden,
därföre att de första talarna uppehöllo
kongressen för länge. År det då icke
riktigare, att sörja för inledare och
eventuell medreferent med oinskränkt
yttrandefrihet och sedan redan från
början ha tidsbegränsning för
diskus-sionstalarna 1 Att ställa upp denna
fråga är att redan ha besvarat den.
Man måste härvid alltid minnas, att
kongressen själv är suverän, så att den
utan vidare kan besluta att höra en
talare, som har något av betydelse att
säga, längre än arbetsordningen
föreskriver. Det må icke betvivlas, att
varje talare själv tror sig säga. något
av betydelse. Men ofta äro hans
åhörare av en helt annan mening. Ocli de
må då av arbetsordningen kunna
fordra, att den icke besvärar dem med
timslånga, i deras tycke intetsägande
anföranden, mot vilka de icke kunna
företaga något utan att överskrida
den parlamentariska anständighetens
gräns. Det är icke talens kvantitet,
utan kvaliteten, som ändå till sist
inverkar på kongressbesluten. Denna
gamla sats fann också i Stockholm sin
tillämpning. Den som vill läsa igenom
protokollet skall snart finna, att antalet
talare, som förordade de fattade
besluten. i regeln är långt ringare än mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
