Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndarna. Att kongressen ändock
mera lyssnade till de förra är
säkerligen ett bevis för, att de behärskade
frågorna bäst och därigenom trots allt
vunno gehör.
Vi ha alltså tre huvudpunkter, i
vilka svensk och tysk kongresspraktik
ifråga om arbetsordningen skilja sig
åt. Först maj
oritetsprinci-p e n, kongressens suveränitet, som
inskränker yttrandefriheten så till vida,
att denna icke må lägga band på
kongressens arbetsduglighet, och som
sålunda garanterar en saklig behandling
av varje fråga. Man arbetar sålunda i
Tyskland med fast begränsad tid
för varje talare-, och när kongressen
så vill, avslutas debatten,
varigenom ännu intecknade talare icke
erhålla ordet till den ifrågavarande
punkten; personliga intressen kunna
likväl efter sakdebattens slut bevakas.
Den andra huvudpunkten är att
varje inkommande förslag måste
understödjas av ett visst antal
representanter för att kongressen över huvud
skall befatta sig därmed. Därigenom
ntskiljes redan från början en hel del.
förslag, som icke ha någon den
ringaste utsikt att bli antagna och vilkas
motivering och diskussion sålunda
skulle vara endast bortslösning av
tiden.
Och slutligen ha vi den tredje
åtskillnaden, den olika innebörden av
votering medelst namnupprop.
Dess betydelse har jag ovan, i
sammanhang med frågan om
representationsrätten, behandlat. Den är en del av
denna, borde åtminstone vara det
överallt. Ty det anstår icke ett
arbetare-parlament att företaga omröstning
medelst namnupprop, egentligen för att
bereda tillfälle till kritik av de
enskilda representanterna efter kongressens
slut för deras votering. Det folk vi
sända till kongresser äro våra
förtroendepersoner, och de äro ovillkorligen
förpliktade att votera efter sin å
kongressen vunna övertygelse om en
frågas innebörd. Namnvoteringen skall
alltså endast tjäna till att sörja för att
enligt demokratiska grundsatser
antalet organiserade arbetare, som av resp.
ombud representeras, bestämmer
utgången.
Ordföranden.
Ordförandens ställning är å en
kongress förenad med det allra största
ansvar. Hans uppgift är att leda
kongressens arbete och är han så till vida
egentligen kongressens ledare. Det
får i alla fall icke vara omvänt. Av
honom fordras absolut objektivitet,
järnhårt lugn, men icke mindre energi.
De tvenne partivänner, som ledde den
svenska kongressens arbete, uppfyllde
i allo dessa anspråk lika gott som de
någonsin uppfyllas å en tysk kongress.
Och deras noggranna kännedom 0111
den svenska kongresstekniken skillde
sig alls icke från t. ex. Th. Bömelsburgs
absoluta säkerhet i dessa ting å en
tysk fackföreningskongress.
Men ändock var det någon
åtskillnad mellan deras ställning och ett tyskt
kongresspresidiums. Detta som består
av de två ordförandena samt deras
”bi-sittare” och sekreterare — vilka
senare i e k e föra protokollet, utan
talarelistan samt ombesörja justeringen av
inkomna förslag — är uttrycket för
kongressens auktoritet, eller låt oss
säga dess suveränitet. I Sverge synes
mig ordföranden ha en mindre
framskjuten ställning. En tysk
ordförande är herre i huset i kongressens
lokaler; också lagen uppfattar honom som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
