Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru %oland=Holst
om den svenska storstrejken.
I den holländska, strängt marxistiska
partitidskriften ”De Nieuwe
Tijd” har vår bekanta partivän fru
Roland-IIoist, vilken ju särskilt ägnat
studium åt generalstrejkens teori från
socialistisk synpunkt, offentliggjort
en studie, med titeln ”Lärdomar
av den stora strejken i
S v-e r g e”* Den skrevs i oktober, och
ett och annat visar, at förf. endast från
avstånd följt striden. Icke desto
mindre skola säkert ”Tidens”
läsare med intresse taga del av artikelns
tankegång, som vi återgiva efter ett
referat i ”Neue Zeit”.
Ehuru kampen i Sverge ännu icke
är slut, börjar författarinnan, och dess
resultater sålunda ännu icke kunna
slutgiltigt bedömas, kan man dock re^
dan draga vissa lärdomar av
densamma. Den invändning som kanske kan
bli gjord, häremot, att först
slutresultatet kommer att visa huruvida de
svenska arbetarna gjorde rätt då de
började kampen, träffar icke. Ty de
ha icke frivilligt givit sig in i striden.
Valet mellan att antingen utan
kamp prisgiva alla under långa år
tillkämpade fördelar samt lämna några
särskilt hotade grupper i sticket, e 1-
1 e r försvara sig genom ett tappert
angrepp — det kunde icke vara något
val för socialistiskt skolade arbetare.
De hade nu fördelen att själva kunna
avgöra hur långt kampen skulle
utsträckas. Icke ens ett nederlag kan
ge skäl för frågan huruvida icke en
annan taktik varit bättre. Ty denna
kamp var en lika oundviklig följd av
allmänna, verkande orsaker som på
sin tid Pariser-kommunen,
mass-strej-kerna i Belgien eller nyss upproret i
Barcelona,
Pormen, att det här var en
organisation som beslöt, får icke vilseleda oss
härutinnan. I samma mån som
arbetarnas liksom arbetsgivarnas
organisationer tillväxa, antaga de oundvikliga
”spontana” striderna formen av
organisatoriskt ”beslutade” strejker. Det
första den svenska kampen visar oss
är att sådana jättestrider allt mera
oundvikligt framgå ur
klassmotsatsernas tillspetsning, icke blott som följd
av de politiska motsättningarna, utan
även ur de industriella
fackförenings-striderna.
Den svenska kampen riktar våra
teoretiska åskådningar med nya
erfarenheter.
Ännu för kort tid sedan ansågs det
fastslaget att mass-strejker som
fackliga stridsmedel voro lika föråldrade
som barbariska och i all synnerhet
gjorts verkningslösa genom
arbetsgivareföreningarna, Och i ännu högre
grad var man inom den moderna
fackföreningsrörelsen obenägen för
solida-ritets-strejker, framför allt på grund
av anarkisternas opraktiska
frasma-keri om sådana. Mot denna åskådning,
som höll på att bli en dogm, hade dock
förf. redan i sitt arbete
”Generalstrejk och socialdemokrati” gjort
gällande, att det visst inte kunde påstås
att tiden för fackliga mass-strejker
redan vore förbi. I Sverge har nu
taktiken med fackliga småstrider drivit
arbetsgivarna till masslockouter. vilka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
