Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin ordning tvungit arbetarna till
mass-strejk. Den beprövade taktiken att
inskränka striderna så mycket som
möjligt slår här om i sin motsats.
Därför är den svenska striden så
ytterst lärorik för alla fackföreningsmän
och socialdemokrater. Utvecklingen
leder med nödvändighet till
jättestrider, i vilka den mest fulländade
diplomati och överfyllda kassor icke förslå,
utan hela den stora massans
klassmedvetande, disciplin, självbehärskning,
tro och uthållighet ge utslaget. Men
dessa egenskaper utvecklas icke i en
enbart facklig, utan i en socialistisk
rörelse. Att de svenska arbetarna stå
så fasta trots alla smädelser, hotelser,
lockelser och provokationer, beror på
att facklig och socialistisk rörelse där
alltid bildat en fast enhet, även i
organisatoriskt avseende. Här har aldrig
varit tal om fackföreningarnas
neutralitet, och därför kunde arbetarna föra
den fackliga kampen så utmärkt. *
* Landsorganisationens nyss
fattade beslut att slopa ur sina stadgar
varje påminnelse om en sådan
organisatorisk enhet bör komma för fru R.-H.
som en ganska överraskande oeh
en smula obehaglig kommentar
till dessa satser. Saken är nog
den att förf. i sin iver för en
organisationsform, som knyter
fackföreningarna intimt till partiet,
överskattar betydelsen av en sådan
ordning. Parti och fackföreningar i
Sverge ha vuxit upp tillsammans, i
gemensam kamp mot de härskande
klasserna inom det borgerliga
samhället, och detta har fyllt dem med
samma proletariska anda. Kongressens
eniga resolution strax efter
stadgeän-dringsbeslutet visar också att denna
anda icke ändrats, fastän ett flertal
velat, av ganska olika motiv f. ö., mera
specialisera själva
organisationsformerna.
Men fru Holsts slutledning, som vi-
Kampen är genom sitt omfång på
samma gång politisk. Den politiska
makten har hittills rikligt tagits i
anspråk mot arbetarna. Och sedan
strejken slutat kommer kampen att föras,
vidare på det politiska området. Här
komma kapitalisterna att försöka att
genom lagstiftning inskränka
strejk-friheten, och här måste arbetarna
ställa sig energiskt till motvärn. Men
därvid kunna de stödja sig på
frukterna av sin långa, sega
rösträtts-kamp. Den nya riksdagen, vald efter
allmän rösträtt, kommer att i denna
stridsatmosfär räkna inom sig en stark
socialistisk fraktion. * Här visar det
sig hur det ena stridsvapnet måste
komplettera det andra.
Diskussioner, som förut förts om
möjligheten av en långvarig
mass-strejk, få här erfarenhetens belysnings
De tvivel, som Vliegen. Diiwell,
Hynd-man o. a. givit uttryck åt. bli här
vederlagda. Det hette alltid att stora
grupper av arbetare, framför allt de
gamla, som höllos fast genom att bo i
brukets hus eller genom pensionsut-
lar på missförstånd om den verkliga
ställningen här, är typisk för ett
teoretiskt betraktelsesätt, som tar fasta
på allt som synes stämma med ett visst
schema, utan att riktigt se sig före om
bilden man uppkonstruerar verkligen
har sin fulla motsvarighet i realiteten.
R e d. av Tiden.
* Pru R.-H. är ganska ursäktad om
hon icke ens kan förutsätta som en
möjlighet, att efter rösträttsreformens
genomförande, låt vara att man
endast med mycken försköning kan tala
om att den infört någon ”allmän
rösträtt”, ändå den gamla
census-riksclagen skulle sitta kvar i
åratal och besluta om folkets viktigaste
frågor! Detta är specifik svensk
tågordning i reaktionärt intresse, som i
andra länder vore otänkbar.
R e d. av T i d e n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
