Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda värdinnas politiska åskådning.
Visserligen var denna icke storslagen.
Men den betecknade i alla fall en slags
femörespolitik, lika god som
mången annan. Tusenden ansluta sig
till densamma. Intet upplysningsarbete,
förefaller det, skall förmå att ur en
sådan genomlevad åskådning loeka
fram hängivna anhängare till ett
huvudsakligen av industriarbetarnas
fackföreningsrörelse uppburet
socialistiskt parti.
* *
#
Ingen historisk tidsålder har väl
varit så fattig, att det ej funnits
åtminstone någon vrå, där en åskådning,
som velat vara världsbefriande, funnit
sin tillflykt. Världen undgår
lyckligtvis aldrig dessa strävanden. De
komma igen ständigt. Visserligen i olika
former. Men det är alltid samma sak
ändå. I vår tid framträder denna
längtan till en guldålder i flera
former. Vida över dem alla i aktuell
betydelse står dock socialismen, därför
att den på samma gång är en naturlig
son av sin egen tid och söker att på
ett mera handgripligt sätt genom
målmedvetenhet och massammanslutning
nerifrån någon gång komma till
avsevärda resultat. Förhoppningarna,
ifall man har sådana, stå
därför för närvarande till socialismen,
vare sig man vill eller icke.
Socialismens ansvar är således stort, och ett
ansvar berättigar icke blott utan
förpliktar också.
Socialismen har nu nått till en
punkt, där det kommit ett visst på
stället marsch över dess politik. Det
är åtminstone min uppfattning,
särskilt vad vårt land vidkommer. Vissa
hinder resa sig för att rörelsen skall
kunna bland befolkningen samla en
majoritet, som vill vara med om att
skapa varaktig rättvisa i samhället.
Utan detta kommer man till sist ingen
vart eller i varje fall icke långt.
Dessa Jerikos murar falla dock icke
av sig själva för blotta tillropen. Det
fordras en förnyelse kanske under
delvis nya fälttecken för att kunna gå
till storms. Varje tid har sin plåga.
Söndringssträvandena från
särskilj-ningsmän och syndikalister äro,
oavsett de många skiftande motiven och
stämningarna, dock i grunden
säkerligen intet annat än ett varsel om, att
utvecklingen pockar på, att något nytt
sker. Må man därför först gå till
rätta med sig själv, vilket alltid är det
viktigaste.
Med auktoritet kan en sådan
eftertanke ej genomföras annat än av
vederbörande. För min del vill jag
endast framhålla hur, efter min
uppfattning, saken i vissa avseenden ter sig
inför den alldagliga erfarenheten och
ett olärt betraktelsesätt. För
ändamålet måste jag börja från början och
sedan gå i ordning med frågorna.
Den materialistiska historieupp=
fattningen.
Denna uppfattning anses vara den
nya vetenskapliga hypotes om
samhället, som socialismen bygger på.
Fruktbarare är att vända om saken
något och säga, såsom det nog ock
rätteligen förhåller sig, att den
materialistiska historieuppfattningen tvingat
sig på socialismen i följd av de
uppgifter som, framgångna ur det rådande
samhällstillståndet, givit upphov till
den socialistiska rörelsen.
Man insåg att något måste göras
och att detta måste ske från grunden,
om det skulle bliva något av. Denna
ixppgift ledde till, att man fann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
