Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödsakad att gå på jorden ocli icke
dväljas bara i det blå. Redan vid
första stegen på en sådan vandring
upptäckte man emellertid, att det
bestående ej omformas i ett slag
genom en lek med tankar eller ett
maktspråk. Man stod inför det obevekliga
faktum, att människorna i genomsnitt
äro en produkt av de omgivande
natur- och samhällsförhållandena.
Utvecklingsläran gav sig av sig själv.
Den vederlägges icke heller av de
många så kallade sprången i
utvecklingen. Ty språngbrädan och de
övriga krafter, som möjliggjorde
språnget, äro alla att söka på den mark,
varifrån språnget skedde.
Detta är egentligen ingen upptäckt.
Det är ett faktum, vilket liksom de
flesta samhällsföreteelser alltid legat i
öppen dag för alla. Förhållandet är
endast, att en del människor av sina
förehavanden blivit nödgade att se
detta faktum.
Socialismens ära och styrka är
således, att den tror på det rättas seger i
samhället, men icke tager saken så
lätt, utan övervunnit sig till tålamod.
Den vill ett förnuftigt samhälle genom
utveckling.
Därmed slår den till marken alla
strävanden, som icke tro på något
eller åtminstone ej på något ideal eller
ej vilja göra sig något besvär eller ock
ohöljt hylla företrädesvis den brutala
självviskheten och våldet i deras
många olika skepnader, såsom de för
alltid tongivande makterna i samhället.
Vilka äro då socialismens svagheter,
ty sådana måste den också äga, helst
om den skall, såsom den önskar, bära
mänskliga drag, formade av en viss
tidsperiod i utvecklingskedjan?
Det är det gamla äventyret. I
stället för att själva behärska de första
naturliga ingivelserna råka
målsmännen för varje samhällsvetenskapligt
system lätt i frestelse att låta sig
behärskas av dem. Man faller ned
i tillbedjan. Vad som var riktigt
för en tid fixeras. Utvecklingen går
den andäktige förbi oeh så står man
där till sist och ropar för sin dogm,
utan att förstå, att man i stället skall
tyst gå vidare.
Det är lyckligt på visst sätt för
socialdemokratien, att dess främsta
sysselsättning är att dagligen ligga i det
värsta grovarbetet. Därigenom
behåller den lättare än andra läror
känningen med verkligheten. Faran lurar
dock i alla fall på sitt rov. Särskilt
förefinnes en benägenhet hos alla
ekonomiska skolor att framställa sin
utgångspunkt såsom en naturlag, bakom
vilken man kan förskansa sig till värn
mot yttre kritik och inre tvivel.
För en samhällslära, vilken såsom
socialismen i så hög grad bygger- på
utveckling, ligger frestelsen mycket
nära att anse sig vara ren
naturvetenskap, vilket den icke är. Denna lilla
fåfänglighet har, tror jag, gjort sig
gällande hos mången. Teorien
tillkrånglas härigenom farligt, då man
måste uppsöka konstlade förklaringar,
varför socialismen trots detta
ingalunda företräder en fatalistisk
samhälls-lära. I praktiken kommer man på
denna väg fram till döda punkter,
binder fjättrar åt sig själv och
framskjuter i stället för påskyndar uppnåendet
av de ej tillryggalagda milstolparna.
Med ett framhärdande att i
socialismen se företrädesvis tillämpad
naturvetenskap kan det hända, att det går
så långsamt med dess evolution, att en
annan verkligt naturvetenskaplig
utveckling hinner före den. En ny
isperiod blir det kanske beskärt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
