Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringa den första, liksom den alltid
skänker den slutgiltiga lösningen av
gåtorna i det mänskliga samhällslivet
på planeten Tellus.
* *
*
Vid sidan av den materialistiska
historieuppfattningen angivas
klasskampen och statens
övertagande av de väsentligas te
produktionsmedlen såsom de
två andra hörnstenarna i socialismens
teoretiska system och såsom följder av
historieuppfattningen.
Kampen för brödet och en dräglig
materiell tillvaro i övrigt upptager
naturligtvis i alla tider människorna
mest. För detta ha de fått strida icke
blott med naturen utan ock mot
privilegierade klasser, som velat
undanhålla de fattige deras naturliga rätt.
Det är en särdeles begriplig och given
sak, att när socialismen började sitt
arbete den måste beträda denna
klasskampens väg. Alla länders proletärer
behövde såsom tändande lösen denna
lärdom av historien, att de måste
förena sig för att upptaga -en strid mot
den gemensamma fienden, den
privatekonomiska utsugningen.
Likaså är det klart, att den
socialistiska rörelsen även måste angiva en
riktlinje, på vilken sedermera det
positiva förberedande arbetet för
grundläggande av något nytt kunde börja.
Denna linje gav sig också av sig själv.
Söndringen mellan kapital och arbete
var ju det påtagligaste upphovet till
det onda. Det gällde således att förena
dem i ett intresse. Detta enhetliga
intresse fann man ej kunna
representeras av någon annan än staten. Så
uppkom programmet om statens
över-tagande av kapitalet.
Dessa satser innebära emellertid än-
nu mer än historieuppfattningen
endast relativa sanningar. De böra
framgent fasthållas, i den mån de äro
naturliga uttryck för den för handen
varande situationens behov. Fixeras de
däremot och läggas doktrinärt som
band på förhållanden och uppgifter,
vilkas barn de icke äro, giver man
genast lastarenom rum för angrepp och
skadar i varje fall själv den stora
saken.
Klasskampen särskilt, inskränkt till
vissa kategorier arbetare, verkar
frånstötande på en mängd
utomstående, som man dock en gång måste hava
med. Klasskampen predikar sig själv,
när den är oundgänglig. En mäktig
sådan predikan hade vi förliden
sensommar här i landet. Men socialismens
slutmål, avskaffande av alla
förmögen-hetsklasser med stridiga intressen och
skapandet av ett folk, kräver också ett
populariserande av uppgifterna och ett
ivrigt begagnanda av varje yppad
möjlighet att bygga något positivt även
för att utvidga kretsen.
Vad slutligen framtidens byggnad
angår, fordrar ju redan trohet mot
utvecklingsläran det medgivandet, att
man ej kan komma dit annat än genom
experiment, grundade på varje tids
erfarenheter. Socialismen har endast
upptagit den enda närliggande
uppslagsändan, utan att därmed kunna
spå hur den längre fram bör fullföljas.
Något som helst annat bud har icke
heller framkommit. Ett sådant är
nämligen knappast givet av den
vetenskapliga anarkismen. Den vidgar
visserligen synen genom sitt betonande,
att de fientliga motsättningarna äro
icke blott kapital och arbete utan all
samhällsmakt och individen. Dess
program : fri kooperation utan styrelse,
säkerligen det allra lyckligaste samhäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
