Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let, lämnar dock ingen fattbar
anvisning på livar man nu skall taga fatt.
Kan en sådan guldålder någonsin
tänkas, nås den i alla fall endast på det
mödosamma arbetets väg i den anda
socialismen inslagit. Ett verkligt
ar-betsbeting med den goda saken till mål
ställes däremot i utsikt av Henry
Georgisterna, vilka kräva
jordvärdets fullständiga socialisering,
dock så att det skall årligen genom
skatt uttagas av enskilda, men i övrigt
ingenting annat. Ramen är här åter för
trång. Ett gott stycke väg komma vi
nog på detta sätt. Men omsider
stannar man till sist i stöpet.
För socialismen föreligger dock
alltid en fara för ett frångående
just av utvecklingsläran genom att
dogmatisera de slutsatser, som
stodo självskrivna vid rörelsens
början. Går någon så långt att vilja
inregistrera dessa slutsatser såsom
naturvetenskap, har han säkerligen snart
ställt sig utanför all verklig socialism
och allt vei’kligt framstegsarbete.
Det gives nu emellertid en särskild
orsak, som verkar hämmande på
utvecklingen, nämligen den inbördes
förnekelsen mellan de stora historiska
strömningar, som i själva verket
strävat mot samma mål: socialismen, de
filosofiska lärosystemen om förnuftet
samt religionerna.
Förnuftet och rättskänslan.
I det dagliga livet bruka vi tala
om vad som är förnuftigt och rätt.
När man skall ordentligt bedöma ett
livsförhållande, gäller det alltid att
undersöka saken ur denna synpunkt.
Det sunda förståndet är något, som
man till sist böjer sig för. Vad
människorna framför allt fordra är
rättvisa, plägar man också säga.
Förnuftet och rättskänslan framstå
för vanligt folk såsom något färdigt
inom människan. Det är ett faktum,
en erfarenhetskunskap. Omdömena
förvillas visserligen av vanor och det
egna intresset. Hur tjockt detta
gruslager än kan vara hos mången,
kommer man genom flitigt bortschaktande
slutligen fram till källsprånget. Det
finns där ändå.
Jag känner icke, hur denna
förmögenhet hos människan uppkommit.
Det enda man skulle våga att med
någon visshet påstå är att de, som tro sig
veta det, icke heller hava reda därpå.
Allraminst naturligtvis alla dessa
hängivna lärjungar, som svärja på
magisterns ord.
Var och en står det dock öppet att
försöka en förklaring. För min del
tror jag, att denna kraft är en
förmåga i människans hjärna, vunnen
genom dess utveckling under
förhistoriska tidsåldrar, en förmögenhet hos
hjärncellerna att sammanställa olika
förnimmelser på ett opartiskt och
partilöst eller med andra ord harmoniskt
sätt. Således en rent
naturvetenskaplig förklaring.
Ett bevis för att människans så
kallade förnuft kan, praktiskt taget, anses
såsom en behållen vinst av
utvecklingen, ligger bland annat däri, att
reli-gionsstiftare, tänkare och till och
med lagstiftare i olika historiska tider
kommit till ungefär samma resultat i
bedömandet av de etiska lagarna för
sammanlevnaden mellan människorna.
Årtusenden kunna ligga emellan
uttalade grundsanningar, som i båda
fallen framträda till och med i nästan
samma ordalag. Man har ju också
alltid rört sig med samma
grundfaktorer.
Ett annat bevis är den dagliga er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
