Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling. Gammal är också den
”moraliska” indignation, som förklarligt
nog reser sig mot omdaningarna från
de samtida privatintressen, som måste
offras. Gärna reformer, blott allt i
huvudsak förblir vid det gamla, se där
deras motprogram i nödens stund.
När emellertid förnyelsen
genomförts samt de medverkande
generationerna dött ut, tystna också de
irriterade stämmorna och saken framträder
för eftervärlden i sitt rätta förklarade
ljus.
Vår egen historia är också byggd
på en följd av sådana revolutioner.
När, för att taga ett exempel,
regeringsmakten, stödd av de ofrälse
stånden reducerade till staten
omfattande jordegendomar såsom
”omistandes” för kronan och med den
slutförklaringen allenast, att ”därmed
sker, vad som länder oss till nådigt
behag”, så kändes det bittert för
alla, som drabbades därav. Nu efteråt
läses till och med i den officiella
läroboken i historia, att denna
stats-handling var i sin begynnelse en
oundviklig och rättvis sak och i det hela
medförde stora fördelar för landet, då
därigenom ”egendomen blev jämnare
fördelad, slut gjordes på
stormansväl-det och allmogen återvann sin forna
självständighet”.
Vår tids ofrälse klasser ha anledning
att falla i egna tankar vid denna
berättelse. Skulle det ej även nu
behövas, att egendomen blev jämnare
fördelad ? Breder sig ej även nu över
landet ett stormansvälde, det moderna
feodalväsendet och den moderna
kapitalismen, varpå det borde göras ett
slut? Förefinnes ej även nu en
allmoge av kuvade småbrukare oeli en
beroende arbetareklass, som borde
återvinna sin självständighet? Och i sådan
händelse skulle icke även för
vår tid allt detta vara en rättvis sak
och medföra stora fördelar för landet ?
# *
#
Men för att återgå till ämnet: Vilka
vägar hade nu de under socialismens
ledning organiserade arbetarna att
följa? Den frågan har icke varit så
lätt att besvara och ett vacklande har
också alltid förmärkts.
Samma erfarenhetslmnskap, som
tvang socialismen att i sin teori giva
sitt fulla erkännande åt
utvecklingsläran, nödgade den att i sin taktik
lita till den moderna parlamentarismen
såsom det verktyg, som närmast var
anpassat för dess invecklade uppgift.
Å andra sidan uppfordrade
klasskampen i och för sig mera till den
otåliga handlingens propaganda,
vilken ock låg närmare de historiska
förebilderna och den egendomslösa
massans temperament. Men den
klasskamp, varom nu var fråga,
betraktades dock endast såsom en följd av den
materialistiska historieuppfattningen
och hade att lösa på utvecklingens väg
vida svårare uppgifter än dem, om
vilka tidigare klasskamper rört sig.
Sålunda flyttades även klasskampen in i
parlamenten.
En del representanter för
drömmarna om en snabb omvälvning eller om
individuell frihet utan bojor, gingo
nu som alltid sina egna vägar. Dessa
politikens parias äro även de
människor och fylla säkerligen jämväl en
uppgift, för såvitt de besjälas av en
övertygelse. De göra då mången gång
sin stora nytta genom sina påminnelser,
att det dock brinner i huset, att
friheten aldrig låter leka med sig och hur
lätt framsynta mål krympa ihop under
parlamentariska förhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
