Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det att viktiga
ämnenbagatellise-ras, tigas ihjäl eller rent av motarbetas,
därför att de kommit från andra håll.
Han får nu se om de proportionella
valen verkligen skola leda ännu mer
•därhän, att partimedlemmens ställning
till en sakfråga bestämmes
väsentligen av. huruvida den framförts från
partihåll eller icke. Tecknen båda ej
..gott. Dylika tendenser försumpa
parlamentarismen och göra den till slut
•omöjlig.
En fiende till sakpolitiken och dess
.landvinningar är oekså
rabalderpolitiken inom parlamenten. Den betecknar
*ett visst utslag av den mänskliga
benägenheten till billig kritik på andra och
•obenägenhet till självkritik, vilket
kostar oss mycket mera. Vi bedöma på
•alla håll andras handlingar sällan
ur deras egna förutsättningar, men
.mest ur våra egna. Denna fallenhet,
som innebär en stor försyndelse även
mot utvecklingslärans sanningar, är
kanske något .av det. som mest
vidmakthåller söndringar mellan
mä.nni-.skorna.
Vi ha varit jämförelsevis skonade
från rabalderpolitik i vårt klimat, men
tendensen saknas icke, i all synnerhet
på sista tiden. I striden om
realiteter må det visserligen gå hett
till under sköldarna och icke
minst vid försvar mot angrepp, ty även
•där gäller den taktiska regeln: utan
•anfall ingen seger. .Men hur ofta
ligga ej partilidelserna på lur även efter
.grandet i broderns öga för att sedan
taga detta till intäkt för det
förskräckligaste spektakel! Det är ett
misstag att tro, att dylika skådespel
.göra sig något inför landet. Det
sunda förståndet reagerar till sist. I vår
tid kräver folket bröd först, och till
dess få skådespelen vara. Möjligen av-
kasta sådana tillställningar några
riks-dagsplatser vid nästa val. Men de gå
sedan förlorade, när vedergällningens
stund kommer. En sådan politik är
kanske de mörka makternas enda
halmstrå. För det allmänna bästa bör
traktas endast efter sådana vinster,
som äro behållna bidrag till
framtids-byggnaden.
Ett särskilt slag av rabalderpolitik
är taburettpolitiken. Rikenas
styrelser i all ära. Men deras lockelser och
de torneringar, som tillställas för
deras skull, förgifta sakpolitiken mer än
lovligt i många fall.
På senare tider ha taburetterna hos
oss förslagsvis tillmätts en särskild
uppgift att kunna rent av möjligen
lösa den sociala frågan. Detta skulle
nämligen ställas i utsikt, om man
anmodade en socialdemokrat att slå sig
ned möjligen rent av vid en portfölj.
Representanten för en sydsvensk
universitetsstad utvidgade i sitt
valprogram antalet till och med till ”en
och annan socialist”.
Gärna det, tycker jag, med villkor
dock, att de övriga statsråden
jämte riksdagen trofast följa
denne endes eller eventuellt de tvås
allmänna synpunkter. Annars
plägar man visserligen hålla på,
att chefen skall representera
världsåskådningen och de andra
vara nummerkarlar. Men det kan
ju tänkas även en annan ordning.
Och att gå till vänster kan man
alltid stå till svars för.
Men så är nog icke meningen. Det
lärer vara fråga om en gisslan, som
skall i fängelset med lock eller pock
förledas att sälja sin själ. Detta kan
väl icke gå för sig. Ty det är
uttryckligen förbjudet både i guds ord,
av det rena förnuftet och enligt den
Tiden n:r 1, 1910
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
