Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också författningsrevisionen.
Fackför-eningsangelägenheternas bevakande
även i politiken har nog varit den
ursprungliga drivfjädern till detta
intresse. Även denna sak hör ju ej
direkt till framtiden, men den är en av
inkörsportarna därtill.
På andra viktiga områden är
visserligen. såsom erfarenheten tillräckligt
bestyrkt, socialdemokratiska partiet
det enda, hos vilket kan uppbringas
välvilja för reformfrågor över hela
linjen, och insikt om att man bör gå
mera grundligt tillväga i reformerna.
Men den livliga otåligheten och
kraften att föra fram frågorna saknas,
vilket ej är underligt, då erfarenhet om
dem eller eget omedelbart och
påtagligt intresse i dem saknas.
Programskriveri hjälper här ej mycket, och
hugger man därvid, såsom ofta sker
vid konstruktioner, till på köpet i sten,
så dödar det mer än det giver liv. Ett
politiskt program existerar egentligen
aldrig förr än det bor en levande ande
bakom det.
i> *
*
Ett exempel härpå erbjuder främst
jordfrågan. Man må icke
föreställa sig, att det finns några genvägar
vid sidan om denna på vandringen
mot ett samhälle, där allas gagn och
enskildes rätt någorlunda sammanfalla.
Vägen måste gå fram över jordfrågan,
enär jorden är det primära, det varpå
allt och alla bygger.
I detta ämne framför allt bottnar
just de socialistiska uppgifterna. För
en på industriarbetarnas
fackföreningsrörelse grundad politik måste
dock jordfrågans särskilda spörsmål
framstå mera såsom främmande på
besök. De mottagas med något
förstrött högaktningsfullt. Men längre
kommer man icke i allmänhet med
dem. De bliva inga barn i huset, och
det samlas ej något eldigt nit i ladorna
åt dem. Detta kan sägas gälla även
socialiseringen av naturtillgångarna,
för vilken sak dock intresset nu på
sistone synes ökats något.
För ett befrielseverk från vår
feodala renässans’ snärjande nät, i vilka
stora klasser småbrukare och
lantarbetare nu sprattla såsom ett vanmäktigt
infångat byte, ställer sig det
socialdemokratiska partiet nästan ännu mer
spörjande. Mången anser sig icke
förstå saken och håller sig därför mera
likgiltig. Ja, det yppas ibland till och
med farhågor, att första steget till
dessa fattiga och förtryckta
jordbruks-klassers emancipation, möjligen skulle
skada den industri, som har dessa
människor i sitt våld, och därigenom
även de i fackförbunden sammanslutna
lönearbetare, vilka arbeta i
fabrikerna. Naturligtvis motsätter sig ingen
i princip en dylik emancipation och
hoppas också, att det skall låta sig
göra. Men fackföreningens intresse är
man pliktig att i första rummet
bevaka.
Ganska belysande är ett par
episoder från 1909 års riksdag.
Högerregeringens finansminister hade fällt ett
något klumpigt formulerat yttrande,
om att handlande givetvis skyndade
sig att införa varor före en väntad
tullförhöjning. Detta togs till intäkt
för ett lysande angrepp, och den
förenade vänstern, såsom det uttyddes,
hade en billig och stor dag i
”moralens” tecken. Jag tror nu, att
handlandena i alla fall komma att
fortfarande i regel göra som finansministern
sade, vare sig de äro högermän,
liberaler eller socialdemokrater, om ej för
annat så därför att de förmodligen fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
