Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kets alla skönheter, men det kan lätt
nog verka dithän. Teatern äger
således en väluppfostrande makt över
själarna som ingen annan konstart,
förutsatt nämligen att den brukas rätt.
Dålig teater har lika mycket förmåga
•att skada och draga ned, som god
teater att förädla och höja.
Det fanns också en tid, då man
allmänt betraktade skådebanan som en
■dygdeskola med uppgift att fostra och
lära. Trots att detta betraktelsesätt
måhända smakar väl mycket av
pedagogik, hur ofantligt mycket mera
sympatiskt är det icke likväl än det,
som nästan uteslutande går ut på att
i teater se ett narkoticum endast, en
nöjeslokal!
Teatern har som allt annat tagit
prägeln av det samhälle, där den nu
frestar sin tillvaro. Den är därför i
våra dagar oftast ett affärshus, där
man gör pengar och alltså främst tar
hänsyn till medlen därför. Och
medlen äro att draga folk och framför
allt sådana, som kunna betala bra.
Den bättre teatern har nästan
uteslutande blivit en överklassens
institution; man inrättar salongerna med
slösande lyx, för att de förmögna
skola känna sig väl hemma, och man
åtskiljer dem dessutom genom höga
skrankor från den sämre betalande
publiken. För denna publik finnes
så därjämte de s. k. folkteatrarna att
tillgå, även de ingenting annat än
affärer, som för en billigare penning
(dock icke allt för billig) vanligen
bjuda på sämre skådespelare och
sämre dekorativa uppsättningar.
Och så valet av pjäser! Enligt
affärsyrkets principer regleras detta
naturligtvis av publikens smak, något
olika allt efter de befolkningslager,
som fylla de olika teatrarnas
salonger. Man söker nästan aldrig att
leda publiken och uppodla dess
skön-hetssinne; man går den tvärtom
villigt till mötes, ockrar på dess sämre
instinkter och gör honnör för det
tomma flabbet och grinet.
Salongs-komedier och skabrösa farser på ett
håll, detektivdramer och smaklösa
utstyrselstycken på ett annat; sådan är
ofta repertoaren. Man konstaterar
lätt i våra dagar en scenens utbredda
dekadans liksom en den allmänna
smakens, och båda hava till god del
sin upprinnelse ur varann, om också
främst ur teaterns allmänna karaktär
av affärshus och dyrbar nöjeslokal.
Det är nog sant, att en och annan
direktör med konstnärligt samvete
söker upprätthålla en god repertoar.
Men ställningen är ju den, att medan
dramatikens ”förgyllda lergökar”
skaffa hundratals fulla hus, måste t.
ex. ett Shakespeare-stycke läggas ned
hos oss efter fem, tio representationer
inför halvtomma salonger.
Skall teatern åter kunna bliva en
livskraftig institution, så måste den
visserligen vara med folket, men skall
den konstnärliga halten kunna bliva
god, sä måste publiken till en viss
grad ledas och icke uteslutande vara
ledare. Idealet vore utan tvivel att
betrakta teatern som en social
inrättning, mot vilken samhället har
förpliktelser av liknande art, som det nu
erkänner sig ha mot t. ex. skolor,
museer och offentliga bibliotek. Det
är också dithän, som varje allvarligt
besjälad teaterman önskar och tror,
att vi en gång i tiden skola komma.
Men det blir på ett annat kulturplan
än där en nöjes jäktande
rikemansklass förnedrar teatern till sin
ro-docka.
II.
Glädjande nog visar det sista
årtiondet på sina håll tendenser till ett
vidlyftigt reformerande av teatern, i
yttre avseenden. Vad jag främst
syftar på är den moderna f o 1 k t e
a-tersrör elsen i Tyskland, vars
strävanden måhända med tiden skola
komma att leda till en formlig
revolution av det nuvarande förhållandet
mellan samhälle och skådebana. Till
sitt ursprung är den ett led i den
allmänna tyska folkbildningsrörelsen,
och bara detta sakförhållande är väl
värt att uppmärksammas. Teatern
har därmed blivit erkänd som en
bildningshärd, av så mycket större
betydelse som den, genom det nöje den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
