Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shakespeare-stycken samt arbeten av
Gogol, Strindberg, Calderon,
Master-link, Lessing, Hebbel, Gorki,
Anzen-gruber m. fl., en repertoar som
sannerligen talar för sig själv.
Man får ibland höra den åsikten
uttalas, att det är fullständigt lönlöst
och otacksamt att söka skänka ”fol-,
ket” god konst: förståelsen skulle
alltid saknas och merendels även
intresset. Intet kan emellertid vara mera
falskt än detta påstående! Låt vara
att förutsättningarna för åtminstone
den rent intellektuella uppfattningen
böra vara åtskilligt större hos en
människa med mera omfattande kunskaper
än de, som en arbetare vanligen äger,
så uppväges detta mer än väl av den
respekt för konst och vetenskap och
av den större bildningstörst, som
nästan alltid är utmärkande för den
senare. Och hur har ej också
erfarenheten vederlagt ovanstående generella
påstående i flertalet fall, då man på
allvar bemödat sig om att göra konst,
liksom litteratur, tillgänglig för
folket i vidaste mening! Så även där det
gällt teater. De båda
Berlin-förbun-den ”Freie Volksbiilme” hava i
närvarande stund tillsammans ett
medlemsantal på omkring 45,000 personer,
och Wien-förbundet, som endast
existerat tre å fyra år. har redan
överskridit det sjunde tusentalet
medlemmar. Och med den hastiga tillväxt,
som just de senaste åren utvisa, har
man skäl att förmoda en fortsatt
anslutning till företagen, som måhända
snart nog skall fördubbla de redan så
aktningsvärda siffrorna.
Dessa strävanden att söka bjuda
folket god teaterkonst ha, såsom jag
redan antytt, i annan form vunnit
efterföljd utom gränserna för de
ovannämnda förbundens verksamhet,
nämligen inom ett par
landskapsom-r å d e n. Innevånarna i mindre orter
och städer komma vanligen sällan i
tillfälle att se och njuta av god
scenkonst. ty vad de kringresande banden
prestera, är merendels mindervärdigt,
vad såväl repertoar som spel beträffar.
Det är för att i någon mån råda bot
pä detta, som tvenne goda och väl led-
da vandrande landsortssällskap
bildats, ”Das R h e i n-M ainische
V erbandst heater” och ”Das
Märkische Wandertheater”.
Dessa sätta sig på förhand i
förbindelse med föreningar eller
privatpersoner på varje plats och låta sig så
engageras till ett visst antal
föreställningar för någon bestämd summa,,
som betäcker sällskapets nödvändiga
utgifter. De engagerande sörja
förförarbetet, göra nödig reklam och
försäkra sig om att teatern blir väl
besatt. Biljettprisen bestämmas även.
av dessa, och det eventuella
överskottet går huvudsakligen också till den
engagerande parten, som sålunda ofta
kan göra sig en god affär.
Den säkra ekonomiska grund, ett
■sålunda lett teaterföretag kan skaffa
sig, blir naturligtvis av betydelse för
arbetets konstnärliga halt. Man
behöver icke längre ta i betraktande, om
den eller den pjäsen drar mera folk,
man kan uteslutande rikta in sig mot
målet: största möjliga konstnärliga
värde. Efter den synpunkten
väljer-man cckså repertoaren och likaså
aktörerna. och efter den synpunkten
arbetar man. Och företagets ideella
natur är väl ägnad att skänka oeh
bibehålla åt skådespelaren den entusiasm
tor arbetet, som eljest ofta saknas
eller går förlorad.
III.
Det ligger nära till hands att
reflektera över möjligheten av ett
överflyttande på svensk mark av den
folk-teatersrörelse och det
verksamhetsprogram, som ovan skisserats.
Förutsättningarna äro i många fall
desamma. Teatern är även hos oss
affärs-teater. och den repertoar, som spelas,
väljes här liksom I Tyskland främst
med avseende på vad som drar
publik. Även på Stockholms bättre
teatrar äro biljettprisen tämligen höga
— relativt billiga finnas visserligen,
men endast till ett ringa antal högst
upp på raderna — och det visar sig för
övrigt, att arbetareklassen ej mycket
begagnar sig därav. Och i landsorten
slutligen äro de tillfällen till god tea-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
