Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänt deltagande i strejken. Och
lika litet ha de franska
posttjänstemännen, som deltagit i densamma,
därmed hemfallit under något
straffarbete. Även liberalt svenskt
ju-risteri har ju upptäckt, att detta bör
bli, utan att ens någon lagändring
behövs, den enda rätta följden av att
en statstjänaregrupp med
arbetar-ställning, men tjänstemanna-namn,
djärves, under vilka förhållanden det
än må vara, anlita strejkrätten!
De franska postmännen ha däremot,
som vi förut nämnt, i åtskilliga
hundratal avskedats, och detta var
givetvis ett strängt straff redan det.
Från socialistiskt håll protesterades
också genast, men i första hettan för
döva öron.
Så föll ministären Clemenceau med
dess underliga blandning av radikalt
program och knytnävspolitik mot
arbetarklassen. Briand strävade allt
från början till en mindre utmanande
kurs mot sina forna meningsfränder,
och i den nye postministern Millerand
hade han på den punkten en god
hjälpare.
Genast han tillträdde sin plats lät
Millerand förstå, att han icke skulle
bli obeveklig mot de avskedade
postmännen. Deras värste fiende,
understatssekreteraren Simyan, var borta
och undan för undan ha också en hel
del av dem återfått sina platser. Men
nu härom dagen gick Millerand
längre. Poststaten diskuterades, och
socialisterna förde åter fram dels
personalens önskemål i tjänsten, syftande till
en vald representation, med vilken
poststyrelsen skall förhandla om
förändringar, som den vill föreslå
ministern, dels dess krav på de avskedade
kamraternas återtagande. Och
ministern gav i båda fallen bestämda för-
bindelser. Regeringen hade på hans
framställning redan beslutat, att de
avskedade postmännen skulle på
personlig ansökan återtagas inom sådan
tid, att när den nyvalda kammaren
sammanträder (valen bli i maj),
”skall varje spår av de
åsyftade händelserna vara utplånat”.
Alltså fullständig amnesti
för offren för en social kamp, vilken,
efter den ”rättsåskådning”, som
gras-serar bland svensk överklass såsom
fikonalöv för det egna intresset, bort
slås ned ej blott med obevekliga
avskedanden för tid och evighet, men
som påbröd också med straffarbete!
Så olika, ser ”rätten” ut i Stockholm
och i Paris. Vi skola ej fråga,
vilkendera som står verklig rätt, d. v.
s. en rätt, som känner och erkänner
humanitetens krav, närmast. Vi nöja
oss med att fråga: vilkendera är den
klokare?
Greve Hamilton sporde i
remissdebatten, när svenska socialister skulle
bli så förståndiga som Millerand. Han
fick vid det tillfället ett mera
personligt myntat svar. Vad som sedan
kommit fram och här ovan relaterats
om greve Hämiltons ställning till en
del svenska arbetsgivares drak-sående
repressaliepolitik, jämfört med den
hållning Millerand nu intagit till
kraven på social amnesti för’ de franska
poststrejkerna, det kan väl motivera
från vår sida en annan fråga:
Ämnar ej snart greve
Hamilton själv bli i dessa ting
lika förståndig som. den
Millerand han berömmer?
Ett svar kunde ges när som helst,
i form av ett nytt uttalande från
civilministern till hans på sin tid
utsedde ’’domare”: inställ vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
