Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
repressalier; nu kräves
utjämning, icke än mera ökad förbittring!
Men finns det någon, som längre
väntar från ministären
Lindman-Ha-milton en vink i den andan? Ha vi
icke i stället nyss sett, att t. o. m.
för en konservativ av Påbodas
läggning ha hans gamla kolleger blivit
för utmanande drabanter åt det
krassa bolags- och kapitalväldet i
detta land? Och se vi icke alltjämt hur,
trots liberalismens frontställning mot
arbetarna under storstrejken och trots
dess tydliga koncentrering till ett
centerparti, den ännu dock
förstår att bevara en tydlig klyfta i
många frågor, även sådana, som röra
hållningen till arbetarklassen, gent
emot den höger, som den nuvarande
regeringen företräder?
Nej, arbetarklassen väntar av den
nuvarande civilministern intet som
helst initiativ till rättvisa mot de stora
stridernas offer. Hans sätt att följa
Millerands föredöme blir ju att söka
i riksdagen forcera fram de nya
avtalslagar, vilka högern behöver för att
skapa ”arbetsro” efter sitt sinne, d.
v. s. med vilka den hoppas kunna slå
arbetarklassen riktigt grundligt i
bojor och band. Om hur dessa lagar i
vart fall från början varit påtänkta,
därom lämnar också Forthuny en nog
så pikant upplysning. Det är ”den
framstående ekonomisten” d:r Helmer
Key, som utlåtit sig som följer:
”Nu äro vi varnade. De skola icke
en gång till bryta sina avtal.
Riksdagen skall stifta strejklagar, som
uttryckligen föreskriva, att
fackförenin-gaz-na inregistreras som juridiskt
ansvariga och som positivt förbjuda
sådana strejker, som anses farliga för
samhället. Lagen skall avfattas så.
att en arbetare, som i ett av dessa
förbjudna fall strejkar, aldrig skall
kunna återfå sin plats och att för
resten de ansvariga fackföreningarna
skola få betala dryga skadestånd.
Jag vet att dessa förslag
skola föreläggas riksdagen
i januari.”
Även om, som förf. i en not låter
förstå, man senare modifierat dessa
planer, ge de utmärkt a n d a n hos
den religiösa renässansens regering.
För denna är, alla ömma talesätt till
trots, arbetarklassen
fien-d e n, som först och främst skall slås
ned och oskadliggöras. Men
arbetarrörelsen har knäckt större kaxar än
den forne ”radikale greven på
Stockholmsbänken”, och det ger sig väl, vad
det lider, vilkendera som på längden
segrar ändå, den svenska organiserade
arbetarklassen eller lockoutens
regering.
Hj. Branting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
