Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En återgång till avlöning in natura
är uppenbart en omöjlighet. Men det
synes icke omöjligt att vid kommande
-avtal taga hänsyn till de fördelar
detta system erbjuder. I England finna
vi avtal med ”glidande skala”. Detta
anse vi oriktigt ; det går ut på att
kol-gruvearbetaren, vars lön inom vissa
gränser stiger och faller med
kolprisen, får övertaga en väsentlig del av
;afrärens risk, och det innebär ”en
sammankoppling av arbetarens och
ar-betsledarens intressen, som går rakt
•emot hela andan i vår arbetarrörelse”.
Men vad vi föreslå har blott en
skenbar likhet med detta. Vår glidande
löneskala skalle icke söka skapa
någon intresse-solidaritet mellan
arbetare och företagare, vi vilja i stället
få fram den naturliga motsättningen
mellan industriella och agrariska
intressen, vilken vore fördelaktig för
industristaten och skulle påskynda den
ekonomiska utvecklingen.
Vad vi avse är att garantera
rea 1-lönen, genom att i avtalen
bringa den fastställda lönen i relation
till vexlingarna i priserna på
arbetarnas huvudsakliga förnödenheter.
Arbetsgivaren, icke arbetaren, bör för
framtiden bära risken av stegrade
priser, av penningelönens minskade
köpkraft i arbetarens hand.
Detta må synas svårt, men är alls
icke omöjligt. Det behövs bara litet
bättre statistik över detalj
handelspriserna, mera intresse från
fackföreningarnas sida för hushållsstatistiken
samt skiljedomstolar — som ju redan
finnas upprättade i åtskilliga avtal.
Låt oss ta ett exempel. Ett
löneavtal för Wien med omnejd skulle
stadga från 1 juni 1910 en minimilön
av 30 kr. i veckan, stigande med 1,20
ärligen under 8 år. Denna lön skulle
då räknas i två delar: en fast på t. ex.
10 kr. och en rörlig på 20 kr.
Antag nu för enkelhetens skull att
arbetarna använda 2/3 av sin inkomst till
fyra viktiga huvudposter: bröd, kött,
mjölk och bränsle (kol). Så
undersö-kes hur många kilo bröd och kött, hur
många liter mjölk och säckar kol
ungefär arbetaren får vid avtalets början
för låt oss säga resp. 8, 5, 3 och 4
(summa 20) kr. Hela minimilönen är
då uttryckt i 10 kr. + a kilo bröd +
b kilo kött + c liter mjölk -f d säckar
kol. Ett kvartal därefter
sammanträder skiljedomstolen och tar reda på
hur mycket detta samma nu kostar.
Har det då stigit något, så får lönen
ökas i proportion för nästa kvartal.
Efter ett år kan den överenskomna
lönestegringen, om man så vill. dragas
in i denna fördelning.
Det kanske kan förefalla oss. som
äro vana vid enbar penninglön, som
om detta system vore väl invecklat och
måste ge anledning till stridigheter.
Braun anser dock, att allt i praktiken
ganska lätt skulle ordna sig.
Självklart skulle industriidkarna och deras
drabanter ropa i himlens sky att något
sådant vore industrins undergång. Det
vore omöjligt att beräkna en leverans,
om lönerna skulle växla så. och deras
socialpolitiker skulle framhålla, att
kollektivavtalen just avsett att skapa
fasta löneförhållanden.
Ja, nog äro arbetsgivarna ömtåliga,
om arbetarna på något sätt bringa
in ett ovisst moment i deras kalkyler.
Då mobiliseras press och vetenskap,
och män liar inte ord nog starka mot
arbetarnas och deras ledares totala
brist på insikt och omdöme, då de så
störa den lugna utvecklingen. Men
att alla andra elementer i
kalkylerna växla, det finna samma personer
alldeles i sin ordning! Oupphörligt
fluktuera råämnesprisen, och aldrig
har ens den djärvaste
fackföreningsmän drömt om sådana lönestegringar,
som t. ex. under senaste
högkonjunkturen ägde rum i
världsmarknadspriset på metaller. Eller vad betyder inte
växlingarna i kolprisen för en stor
fabrik, att nu inte tala om växlingarna
i räntefoten med vår tids utvecklade
kreditsystem! Allt sådant finner man
sig i som ett oundvikligt öde. Men om
arbetarna vilja bringa löner och
levnadskostnader att följas åt, så ser man
häri ett oerhört attentat, mot hela vår
ekonomiska ordning.
Vårt förslag är i själva verket bara
skenbart en ökad osäkerhet, det avser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
