Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gammal och ny radikalism” — som
ej behöver prisas inför Tidens
läsare. Det är särskilt två
huvudpunkter han framhåller: dels
att varje radikalism, som icke helt
inser det berättigade i arbetarnas
befrielsekamp, med ett ord: varje
ickesocialistisk radikalism svävar i luften;
dels ock vikten av den socialistiska
teorins och även praktikens
utveckling i särskilt en punkt, rasfrågan.
Bengt Lidforss’ socialism är byggd
på den enda säkra grunden:
övertygelsen om arbetarnas människovärde.
Just därför har han rätt att bli hörd,
när han varnar för den även bland
socialdemokrater spridda fördomen att
sätta t. ex. negrernas människovärde
lika med kroppsarbetarnas i en
kulturstat. Man kan villigt medge att
negrerna äro våra bröder utan att därför
vilja se dessa bröder taga makten från
europeerna. Man kan kraftigt
instämma i socialdemokraternas
internationella dom över den nuvarande
kapitalistiska kolonialpolitiken, utan att
därför vilja tvinga europeerna att lämna
i negrernas våld stora världsdelar,
vilkas väldiga rikedomar dessa varken
till sitt eget eller till mänsklighetens
gagn kunna handhava.
Hos Bengt Lidforss har studiet av
rasfrågan fött en ännu — utom i form
av hat mot andra raser — sällsynt
känsla, rasstoltheten. Väl att märka,
det är här ej fråga om en ras i n o m
ett folk, ej heller om en mer
begränsad ras såsom germaner och romaner,
utan om hela den ariska rasen. Det
är icke ofta man trätfar någon svensk,
vilken, liksom förr Viktor Rydberg
och nu Bengt Lidforss, är stolt att vara
arier. * Jag delar ej alldeles den se-
*Det är ett lios en man som B. L.
förvånande misstag, när han uppger att inderna pläga
kallas i n d o g e r m a n e r. Detta är
tvärtom det tyska namnet på hela den ariska
rasen. För övrigt ett meningslöst ocli
antagligen tysk-chauvinistiskt namn. Det i svensk
vetenskap brukliga i.n d o eu r o p e e r är
mindre oriktigt men fult och obekvämt att
uttala. Bäst är det även av B. L. nyttjade
namnet ar i e r. Väl brukar detta namn
stundom ges åt inder och perser i förening,
men de kunna i stället kallas os t ar i e r.
nares uppskattning (att döma av
uppsatsen ”Arisk världsåskådning”) 0111
förmånen av ren arisk ras. Även här
torde gälla iakttagelsen om en
förnuftig rasblandnings förmåner.
Momm-sen hade nog ej alldeles orätt, när han
tillskrev den helleniska kulturens
höghet den omständigheten att
österländska kulturinflytelser i Hellas fingo
påverka ett ariskt folk. Även i nyare
tid torde det semitiska inflytandet på
den västerländska kulturen ha varit
väl icke oblandat, men dock
övervägande hälsosamt.
Emellertid ger denna rassynpunkt
en ny syn jtå flera av tidens frågor,
exempelvis på den kulturkamp vi nu
föra mot kyrkan. I de högre
skolorna ha de klassiska språken skjutits åt
sidan, vilket var nödvändigt, men
borde ha skett på ett vida förnuftigate
sätt. I folkskolorna däremot inläras
semitiska fornskrifter, vilka avgjort i
konstnärligt ocli filosofiskt, enligt min
tro även i sedligt och religiöst
avseende, stå under de ariska (Hellas’ och
Indiens), och inläras dessutom som
ofelbart sanna. Nå, förr eller senare
komma de bort. Men historisk
bildning kan mänskligheten aldrig
undvara. och därför måste det småningom
bli en uppgift för socialdemokratin att
sätta den ariska forntidskulturens
studium på dess rätta plats inom
hi-storieundervisn ingen.
Sin egen ”ariska världsåskådning”
röjer B. L. i den vetenskapens
gränser sprängande oändlighetskänsla han
med varm vältalalighet uttalar, eller
rättare antyder. På ting äro
pinsammare än att se denna känsla utnyttjas
av smart beräknande små författare
och dito litteraturkritiker. Men det
ger ett rakt motsatt intryck, när Bengt
Lidforss i manligt högstämda ord
yppar en åskådning, som —• filosoferna
må säga vad de vilja — präglas av en
vidsynthet, en äkta humanism, vitt
skild från den fackbundne
naturvetenskapsmannens självsäkert begränsade
synvidd.
Erik Hedén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
