Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leonidas Schichko.
En rysk social-revolutionär teoretiker.
I Paris avled den 20 jan. 1910 en av
de främsta ledarna för den specifikt
ryska form av socialistisk åskådning,
som räknar bland sina andliga fäder
män som Tschernischevski och
Lav-roff. Hans namn har hos oss varit så
gott som obekant. Se här därför först
några biografiska data, efter en
artikel i H u m a n i t é av Rubanovitsch:
Schichko tillhörde en rysk adelsfamilj
och bestämdes för den militära banan. Han
genomgick artillerihögskolan i Petersburg,
men slöt sig där, ännu blott 19 år gammal,
till en liten krets revolutionära officerare,
bland vilka den senare så bekante
Kravt-ehinsky (Stepniak). Snart lärde han känna
även Krapotkin, Sofia Perovslcaja och andra.
Nu tog han avsked; det var den tiden då de
unga entusiasterna alla ville ”gå till
folket”. År 1S74 häktades han, satt 4 år i
S:t. Paulsfästningen och dömdes 1878 i ”de
193:s process” till tvångsarbete. Detta
avtjänade han i Kara, varefter han fördes till
Irkutsk, därifrån han omsider 1890 lyckades
fiy-
Sedan dess har han verkat, först från
London och senare från Paris, som teoretiker
för och ledare av den s. k. ”agrarsocialisti-
ska ligan”, vilken särskilt ägnade sig åt
propagandan ’bland de ryska bönderna. Han
har bl. a. skrivit en ”Det ryska folkets
historia”, som spritts i hundratusental bland
arbetare och bönder. Under revolutionen
1905 begav han sig, fast redan sjuk, till
Petersburg, men måste snart återvända till
sin landsflykt.
Schichkos begravning gestaltade sig till
en internationell demonstration mot
tsarväldet. De flesta socialistiska partier — även
det svenska — hade sänt hälsningar eller
voro företrädda genom talare vid graven.
För att ge en föreställning om hur
denna ryska skola ser på utsikterna
inom sitt land på helt olika sätt mot
vad vi efter västerländska analogier
äro vana att göra, återgiva vi här en
liten synnerligen bealctansvärd artikel,
vari Schichko mot Jaurés söker bevisa
att det i Ryssland icke kan bli tal om
någon utveckling från envälde till
bourgeoisivälde i demokratiska
former, såsom fallet eljes i Europa varit.
Artikeln, som publicerades i II u m
a-n i t é först efter förf :s död, har
följande lydelse:
”Hur kunna medlemmarna av
duman, som nu gästa England, där
påstå att Ryssland blivit ett
konstitutionellt land?” — frågar Jaurés. Jag
vill gå längre och fråga: hur kan man
över huvud hoppas att det skall
kunna bli någon konstitutionell regim i
Ryssland ?
”De oundgängliga
förutsättningarna för en sådan äro — fortsätter
Jaurés -— en vidsträckt amnesti,
garantier för den personliga friheten,
gradvis utvidgning av folkets
rättigheter. ’ ’
Men vi ha ju redan sett resultatet
av det konstitutionella experimentet
år 1906! Så fort någon valrätt gavs
åt folket, erövrades de lagstiftande
församlingarna av representanter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
