Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. ÖRNE: SOCIALISTISK JORDBRUKSPOLITIK
69
framgångsrika arbete på förbättringen
av de odlade vetesorterna, vilket
be-drives Vid S valöv i Skåne och de
anstalter. som efter dess mönster
uppvuxit utomlands.
Då det väl icke är troligt, att
tekniken kommer att skapa
individualiserande eller ”tänkande” maskiner —
och sådana behövdes det för att höja
maskinen till huvudfaktor i den i
n-tensiva lanthushållningen — så
finnes det i stort sett icke mer än
två omständigheter, som skulle förmå
åstadkomma en allmän övergång till
det stora jordbruket. Den ena vore
att de nuvarande kulturländernas
industri bragtes till ruin genom
konkurrensen från de ostasiatiska folken,
eller genom ett mångårigt
världskrig eller en farsot, som nedbragte
befolkningen till en ringa bråkdel av den
nuvarande. Den andra skulle vara
permanent nedpressande av
industriarbetarnas löner med hjälp av den
fortgående förtrustningen av
världs-produktionen. Men ingendera
eventualiteten är gärna tänkbar, sedan
arbetarnas internationella organisationer
nått den målmedvetenhet och väldiga
styrka de nu ha.
« *
Det hittills mest debatterade
spörsmålet inom socialistisk
jordbrukspolitik har varit problemet om
jord-äganderätten.
Sådant som läget nu faktiskt är,
skulle denna sida av saken egentligen
vara fullt avgjord för en sträng
marxists räkning. Förutsättningen
för en socialisering utefter linjen:
samhällets direkta
övertagande och förvaltning av
produktionsmedlen är en
sträng koncentration av både ägande-
rätten till och utnyttjandet av
produktionsmedlen. Har denna förutsättning
icke inträtt, så är det åtminstone icke
marxism att yrka på äganderättens
överflyttning direkt till samhället. Ett
intressant exempel på den följdriktiga
marxismens ställning härvidlag
erbjuder ett yttrande av Karl K a u
t-sky * om småböndernas ställning
efter den ekonomiska revolutionens
genomförande.
”Den proletäriska statsmakten skall
icke ha någon som helst önskan att
överta dylika små företag. Ännu har
aldrig någon socialist, som är att taga
på allvar, fordrat att bönderna skola
exproprieras”, säger lian.
M a r x själv gick ännu ett steg
längre. I tredje delen av ”Das
Kapital” utvecklar han sålunda den
meningen, att den fulla äganderätten
uppenbarligen är den normalaste
besittningsformen för
småbruket*; ”d. v. s. för ett
produktionssätt, där ägandet av jorden är ett
villkor för arbetarens äganderätt till
produkten av hans eget arbete, och där
åkerbrukaren städse har att som
fristående arbetare med sin familj
frambringa sitt eget uppehälle”.
Och han fortsätter:
”Äganderätten till jorden är likaså
nödvändig för den fullständiga utvecklingen
av denna driftform som äganderätten till
verktygen är nödvändig för fri utveckling
av det hantverksmässiga, arbetet. Den bil-
* I ”Den sociala revolutionen”. Stockholm
1906. Sid. 149—151.
* Det åsyftade stycket återfinnes i Das
Kapital III: 2, sid. 341. Det har liksom så
mycket annat i de av Marx icke
slutredi-gerade senare delarna av verket blott
utkastets form. På tyska lyder början av
sita-tet: ”Das freie Eigentlniin des
seibstwirth-schaftenden Bauern ’ist offenbar die
normalste Form fur den kleinen Betrieb.’1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
