Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dar här basis för den personliga
självständighetens utveckling. Den’är för
utveckling av agrikulturen själv ett nödvändigt
genomgångsstadium.
De orsaker, på grund av vilka den (fria
äganderätten) går under, visar dess
begränsning. De äro: Förintande av den
lantliga hemindustrin, som bildar dess naturliga
komplement, till följd av storindustrins
utveckling; successiv försämring och utsugning
■ av den jord, som är underkastad denna
kultur; usurpation, genom stora jordägare, av
allmänningsjord, som överallt bildar det
andra komplementet till småbruket oeh allena
möjliggör för detsamma hållande av
kreatur; konkurrens från det vare sig under
plantageform eller kapitalistiskt drivna
storbruket. Föiibättringar ii agrikulturen,
som å ena sidan medföra sjunkande priser
på jordens alster, å andra sidan fordra
större utlägg och rikligare yttre utrustning,
bidraga också -härtill, liksom under förra
hälften av 18:de århundradet i England.
Det lilla jordbruket (’ ’das
Parcelleneigen-tuin”) utesluter enligt sin natur:
Utveckling av arbetets samhälleliga
produktivkrafter, samhälleliga former av arbetet,
samhällelig’ koncentration av kapitalet,
krea-tur-sskötsel i stor skala, progressiv
tillämpning av vetenskapen.
Ocker och skattesystem måste allestädes
utarma det. Utlägg av kapital för
jordinköp drager detta kapital bort från
agrikulturen. Oändlig splittring av
produktionsmedlen och isolering av producenten själv;
oerhört slöseri med mänsklig kraft;
progressiv försämring av produktionsbetingelserna
och fördyrande av produktionsmedlen — det
blir det. lilla jordbrukets nödvändiga lag.”
Citatet har tagits så utförligt,
emedan det förträffligt belyser Marx’
. ställning till småbruket. Det behöver
väl icke sägas, att det existerar en
oerhörd skillnad mellan den sortens
småbruk han här haft för ögonen, oeh
det moderna intensiva, sådant det nu
bedrives i Danmark eller de mera
upplysta trakterna av Sverge. Man
förstår även. lättare i ljuset från detta
uttalande, varför Marx trodde sig
kunna överflytta den industriella kon-
centrationsteorin på jordbruket, ty en
lanthushållning efter det av honom
skildrade schemat vore naturligtvis
dömd till en snabb undergång.
Av det anförda framgår emellertid
med slående tydlighet, att Marx (ocli
hans anhängare) icke liaft en
tanke på statsåtgärder mot
de små jordbrukarnas äg a
n-d e r ä 11. Så länge den fulla
äganderätten är en nödvändig förutsättning
för att bonden skall få åtnjuta sitt
arbetes frukter, förklarar han den t.
0. m. för den normalaste
besitt-ningsformen.
Mot en jordäganderättsform, som
avpassats uteslutande efter detta syfte
— att skydda jordbrukaren mot
exploatering och som samtidigt
hindrar andras exploatering av
jordbruken. finnes från socialistisk
synpunkt knappt någonting att invända.
1. själva verket står den i fullständig
överensstämmelse med det
socialistiska kravet på s a m h ä 11 e t som den
egentliga jordägaren. Tillser
samhället nämligen, att det egentliga
ändamålet med äganderätten upprättliålles,
blir den intet annat än en form av
upplåtelse, fastän under särskilt
betryggande garantier.
Åskådningen att samhället har
överäganderätt till samhällets jord,
har gamla anor i Sverge. Efter en
period av förfall, synes den åter börja
komma till heders. En sådan
statsåt-gärd som förbud att sälja jord till
vem som helst eller det konservativa,
av Stockholms Dagblad prisade,
förslaget vid årets riksdag att stat oeh
kommuner expropriera för skogsvård
tjänliga kalmarker, kunde icke
försvaras, om det icke redan börjat åter
ingå i det allmänna rättsmedvetandet,
att samhället äger att kontrollera an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
