Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från det personliga samlivet med
naturen i högre grad, ju mer hon
indrages uti samliv med sina medmänniskor.
Samhället tränger mer och mer
undan naturen såsom
inänniskoindivi-dens livsmiljö — åtminstone under ett
visst, relativt långvarigt och i
kulturellt avseende utomordentligt
betydelsefullt utvecklingsskede. Ett av de
icke minst viktiga kulturella
utveck-lingsresultaterna är animismens
övervinnande och det djuriska
instinktlivets undanträngande av ett högre,
speciellt mänskligt instinktliv samt
intelligensens framryckande till en
ledareställning i det mänskliga
själslivet — sent omsider även på det
sociala området.
Åtminstone delvis ur den sociala
to-temismen har måhända den bland
många indoeuropeiska oeh mongoliska
folk uti socialt avseende så
betydelsefulla dyrkan av förfäderna eller deras
”andar”, manismen, utvecklats. Till
en del torde denna föreställning dock
hava ett -annat, självständigt ursprung
— nämligen uti den med animismen
icke nödvändigtvis sammanfallande
tron på medvetandets (”själens” eller
”andens”) förmåga att skilja sig
från den kropp, hos vilken vi vanligen
iakttaga det. samt att sålunda vandra
omkring på annat håll. då kroppen
sover eller är medvetslös genom
sjukdom eller då individen är död. Icke
nog med, att alla levande och många
icke levande ting tros ha inom sig en
”ande”, som är identisk med själva
livet i dem. Denna ”ande” tros
kunna vandra bort från sitt
kroppsliga hölje och existera vidare, t. o. 111.
sedan detta undergått så grundliga
materiella förvandlingar som döden och
förruttnelsen eller sönderstyckning
och förbränning.
De döda förfädernas ”andar” leva
vidare i mer eller mindre osynlig måtto
och äro med uti de levande
avkomlin-garnas samhällsliv — enligt dessas tro.
Man föreställer sig de döda
förfäderna såsom fortfarande utrustade med
mänskligt medvetande och med
intresse för samt makt över sina
avkom-lingars öde. särskilt såtillvida som
detta sammanhänger med deras sociala
sammanhållning. De levande betrakta
sina döda förfäder såsom en på andra,
sidan graven existerande fortsättning
av det samhälle, som avkomlingarna
bilda här i den jordiska eller synliga
verkligheten. De levande umgås med
de döda, genom åkallan och offer,
såsom med överordnade
samhällsmedlemmar.
Ett sista spår av totemism och
därmed av det animistiska
samhällsmed-vetandet i dess ursprungliga form.
kan man möjligen spåra uti den länge
fortlevande föreställningen, att de
högsta sociala grupperna —
konunga-släkterna o. s. v. — särskilt utmärka,
sig genom sin härstamning, långt borta
i den sagolika urtiden, från något
gudomligt eller halv gudomligt väsen.
Detta har visserligen ofta
människogestalt. men förråder dock i regel
tydligt sitt ursprung från eller nära
sammanhang med ett totemdjur eller med
en annan totemistisk uppfattad
naturföreteelse.
I dyrkandet av förfäderna och
ordnandet av samhällslivet i enlighet med
deras föreskrifter, har det animistiska
samhällsmedvetandet förvandlats, så
till vida som det icke längre har djur
eller andra naturföreteelser till
föremål. men består dock fortfarande uti
tron, att mänskliga medvetanden
existera, och äro tillgängliga för
meddelanden från oss eller växelverkan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
