Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ieke mycket gammalt, ocli vi kunna
endast hoppas, att det hunnit växa sig
tillräckligt starkt för att icke alltför
hastigt sopas bort av en ny, industriell
feodalism.
Men var finna vi de naturliga
utgångspunkterna för en ny moral,
rättare för pånyttfödelsen av en
urgammal moral, den instinktiva, icke
egoistiskt beräknande samverkans moral,
som kan bli en borgen för socialismens
förverkligande? Jo, just i
arbetarrörelsens solidaritetsmoral, som födes
under klasskampen.
Det låter underligt i mångas öron,
och för att ånyo minnas Kätterierna,
så var det kanske just i moralens
intresse Lindhagen’ gärna ville ge
klasskampen en lite mindre framträdande
plats, än den för närvarande intager i
vår agitation. Det är den ena av de
punkter, där han torde mötas av
kritik. Här kanske dock oenigheten i
sak är mindre än i ord. Lindhagens
kritik av klasskampen påminner 0111
de invändningar, som engelska
socialister stundom rikta mot vad de kalla
klasskrigssocialismen. Men när de väl
avfärdat denna och gå över till sin egen
åsikt om socialismens förverkligande,
så hamna de just i det, som vi andra
mena med klasskamp. Det är
klasskampen ”inskränkt till vissa
arbetargrupper”, de vid sin kritik tänka på.
Eller åtminstone klasskampen såsom
uttryck för arbetarnas klassegoism.
Redan här böra vi emellertid vara
uppmärksamma. Redan i denna form
av kampen finnes en god del mera
moral, än man i första ögonblicket skulle
tro. Det är säkerligen i många fall
ganska svårt att för den enskilde
arbetaren bevisa, att hans rent egoistiska
intressen alltid bäst tillvaratagas ge-
nom klasskampen. Om inte ett visst
mått av osjälviska känslor, solidaritet
med klassen trädde till. skulle även
den rent ekonomiska klasskampen
ytterligt försvåras. Och själva striden
föder sedan ett kamratskap, en
samhörighetskänsla. som i själva, verket är
kärnan i all moral, och vilken vi
ingenstädes i de moderna samhällena finna
så utvecklad som inom arbetarklassen.
Detta är ett så iögonenfallande
faktum, att icke ens våra borgerliga
motståndare kunna sluta ögonen därför.
I det föredrag 0111 ”den nya moralen”,
som prof. Kjellén i okt. 1909 höll i
Stockholm, och vilket i det följande
kan tjäna som lämplig utgångspunkt
vid klargörandet av skillnaden
mellan borgerlig och socialistisk moral,
erkänner han öppet, att ”solidariteten
åtminstone måste vara en god jordmån
för moraliskt utsäde. Äger den icke
i sig själv moralisk halt, så måste den
dock så att säga predisponera för en
moralisk utveckling”. För att inte
omöjliggöra en förståelse skulle vi
kunna gå med på att icke ”utan
vidare kalla solidariteten för moral”.
”Först då förtjänar den namnet, då
den lär oss behärska själviskheten oeh
inordna dess impulser under ett
allmänt väl, oberoende av privata
fördelar.” Detta är otvivelaktigt fallet med
arbetarklassens solidaritet. Då prof.
Kjellén på ett annat ställe i sitt
föredrag vill förneka det. beror detta på
obekantskap med verkliga
förhållandet. Arbetarrörelsen kan icke till sin
natur jämställas med en
”praktiskekonomisk självhjälpsförening”.
Därtill bygger den alltför mycket på rent
instinktiva samhörighetskänslor,
ickeberäknande, icke-egoistiska motiv.
Därför utgör arbetarnas solidaritet en
verklig moral, om också en begränsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
