Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan, en klassmoral, och detta
alldeles oberoende av rörelsens m å 1.
Då vi komma över till dessa, blir
saken ännu tydligare. Varför peka vi
inte på arbetsgivarnas
sammanhållning, på trusterna etc. såsom
glädjande moraliska nybildningar? Vad är
skillnaden? Jo, till en början den,
att arbetarklassen icke vet med sig, att
den förtrycker någon annan
samhällsklass, att dess strid för bättre villkor
skulle göra det svårare för breda
samhällslager att léva ett anständigt liv.
Vad än den borgerliga
genomsnittsmo-ralen må ha att invända däremot, så
kan ingenting rubba arbetarens tro,
att det är skillnad mellan att
nedpressa en redan otillräcklig lön och att
förminska en högre eller lägre profit.
Men själva kärnpunkten i fråga om
klasskampens moralitet komma vi fram
till först då det gäller framtidsmålet.
Klasskampen 1) 1 i r ni o r
a-1 i s k, emedan de n är det e n d a
medel vi äga att nå fram till
ett mera moraliskt sa
m-hä 11 s s k i c k. Det är med en
viss tillfredsställelse man ser, hur
detta slags tankegång icke är
alldeles främmande för en så
typisk målsman för borgerliga
synpunkter, som prof. Kjellén. Även han
tyckes vilja erkänna, att den som har
det högre idealet också har den högre
rätten. Han gör det åtminstone på
försök för att driva ”den nya
moralens” försvarare ut ur även ”denna
sista position”. Men han ger
problemet en alldeles oriktig vändning, då
han pekar på den svenska
överklassen såsom bärare av vetenskap oeh
konst, på svenska ingenjörer och
uppfinnare, det praktiska livets män av
olika slag, och frågar, om detta
borgerliga samhälle verkligen kan tecknas
”under bilden av en utlevad åldringr
vars undanrödjande vore till
utvecklingens bästa”. Är prof. Kjellén villig
att försvara slaveriet, emedan
slavägaren möjligen är en duktig karl?
Vilken samhällsform skulle icke kunna
försvaras, om denna synpunkt gjordes
till den högsta? Det är betecknande
för modern borgerlig kultur, att när
dess försvarare ett ögonblick lämnar
den härskande formella rätten såsom
måttstock för gott och ont och ser sig
om efter ett ideal för att därmed mäta
samhällsordningens förträfflighet,
ligger det honom närmast till hands att
tänka på vetenskaplig och praktisk
duglighet hos vissa ledande individer
eller grupper. Det är en form av
”herremoral”, som det ligger i den
nuvarande samhällsutvecklingens natur
att skapa. Det är i våra ögon ett av
dess omoraliska drag. Vi peka vidare
på dess tendens att skärpa egoismen,
upplösa samhörighetskänslan, att ställa
först individer och småningom klasser
emot varandra med oförenliga
intressen, fientliga ideal. De teoretiska och
praktiska genierna underskatta vi alls
icke, men vi tro, att de komma att
födas och göra sig gällande under
socialismen likaväl som nu. Att som
prof. Kjellén ställa de båda kämpande
klassernas ådagalagda duglighet emot
varandra till jämförelse, är därför
enligt vår mening oriktigt. Det gäller
till sist icke engång var de i subjektiv
mening ”bättre” människorna finnas,
utan var vi ha att söka det objektivt
högre samhällsidealet, som en gång
förverkligat kan skapa en högre, mera
moralisk kultur. Var och en, som
anser ett samhälle moraliskt i samma mån
det utmärkes av samhällssolidaritet, av
medborgarnas gemensamma arbete för
gemensamma mål, måste tillstå, att so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
