Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cialismen i detta hänseende
representerar det högre. Oeh utan arbetarnas
klasskamp för socialismen finnes väl
intet tvivel om att det nuvarande
samhällsskicket skulle oförändrat bestå
eller — ännu sannolikare — utvecklas
till en ny slags feodalism med de stora
trustledarna som herrar. Det är
därför ”man borde”, för att tala med P.
A. Lange, ”icke se faran, utan början
till räddningen ur en stor fara i den
socialistiska rörelsen”.
Om vi se klasskampen i detta ljus
undergår den en fullständig
förvandling. Och vad skulle inom arbetarnas
leder kunna verka mera uppfostrande
än insikten om att deras klass är ”av
utvecklingen kallad” att förverkliga
detta nya moraliska ideal”? Kunde
den övertygelsen riktigt fatta rot
in-cm arbetarklassen, att det i
främsta rummet är på dess strävan
våra moderna samhällens framtid
beror, skulle detta betyda ett
sådant höjande av ansvarskänslan och
hela den moraliska känslan, att endast
vissa religionsformer under sina första
tider framkallat något liknande. I
denna form förlorar klasskampen den
begränsning, mot vilken Lindhagen
riktar sin kritik. Oeh för en
”popu-larisering av uppgifterna” ställer den
sig icke i vägen. Ty med denna
popu-larisering kan väl endast menas, att
vi behöva folk på alla områden och
i alla levnadsställningar, som
arbeta för socialismens mål —1
antingen de nu kalla sig socialister elle.v ej.
De som fortfarande komma att stötas
bort, måste vi lära oss undvara. Ett
yttre tillskott i kraft köpes för dyrt,
om det skall betalas med en del av
vår inre styrka.
.Jag tror för övrigt, att vi här icke
få glömma en sak. Det är säkerligen
klasskampens f a k t u m och de f o
r-m e r den tar, som stöta bort mer än
dess predikan. Och klasskampens,
verklighet kommer att bli lika hård,
antingen vi tala om den eller ej. Man
skulle kunna påstå, att den som
ickeav en stark rättfärdighetslidelse, av
förbittring mot det dagligen iakttagna
förtrycket, ställer sig på
arbetarklassens sida, han kan endast genom ett
klart påvisande av klasskampens
nödvändighet och stora slutmål hjälpas,
att övervinna sin instinktiva motvilja.
Men då vi sålunda gå med på att
använda moraliska argument, då vi äro
så säkra på att företräda det högre
moraliska idealet, varför bygga vi då.
våra förhoppningar om framtiden
nästan uteslutande på arbetarnas,
klasskamp? Kunna vi inte också vänta
avgörande hjälp från ”förnuftet och
rättskänslan” inom alla
samhällsklasser? Det är den andra av de båda
huvudfrågor, vari vi uppdelade
problemet om moralens betydelse som
drivkraft vid socialismens
förverkligande. Det är på denna punkt
Kät-teriernas förf. enligt min mening är
alltför optimistisk. Han underskattar
säkerligen de insikter i
samhällsutvecklingens natur, som marxismen
skänkt oss. Det är väl också denna
tro på förnuftet och rättskänslan, som
ligger bakom kritiken av klasskampens
framskjutna plats i vår agitation.
Men därmed tvingas vi att närmare
gå in på problemet om klassmoral
och de utslag av en sådan, som i början
av denna artikel berördes. Vi kunna,
inte undgå att ta i skärskådande
borgarklassens moraliska harm över
avtalsbrotten och ”den nya moral”, med
vilken de försvarats. Men om man
liär-skall våga hoppas på någon grad av
förståelse för arbetarklassens synpunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
