Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partifanatism. T. o. m. en revisionist
som Bernstein citeras med gillande,
medan ju eljes ungsocialisterna plägat
hålla polisuppsikt över varje förment
eller verklig yttring av revisionistisk
tankegång för att angiva densamma
som ett kätteri mot — den
socialdemokratiska åskådning de själva på det
skarpaste bekämpa.
Någon god stilist är hr Holmberg
icke. Det är t. ex. icke mycket elegant
att tala om ”det skildrade föremålets”
(d. v. s. Quidings) ”födelse”. Men
denna brist uppväges i ganska hög
grad därav, att förf. själv mestadels
trätt tillbaka och låtit Quiding föra sin
egen talan. Huvudparten av boken
återger ”Nils Nilsson arbetskarls”
åsikter med hans egna ord ocli blir
därigenom en direkt källa till kunskap
om denne.
Redan de upplysningar vi få om
Quidings personlighet, liv och
författareskap, äro ägnade att framställa honom
som en vida mer betydande person än
flertalet socialdemokrater ana. Hans
författarverksamhet är redan till
omfånget imponerande, och den var
ingalunda inskränkt till hans utopiska
skrifter. Hans praktiska arbete var
tydligen ej blott plikttroget oeh
redbart utan även kunnigt, mångsidigt
och idérikt. Det synes även ha
uppskattats av lians samtid och
omgivning, ehuru säkerligen ej så högt, som
det förtjänat. Det man får veta 0111
honom som enskild man är särdeles
fängslande, ja gripande. Han synes i
sina personliga vanor ha varit
konservativ såsom endast en utopist,
enstö-rig såsom endast en människovän,
godhjärtad såsom endast en
samhälls-omstörtare kan vara det.
Quidings samhällskritik synes, av hr
Holmbergs referat att döma, för vår
tid mest ha historiskt intresse. Hans
viktigaste tankar äro även den nutida
socialdemokratins. Men just däri
ligger, att lians samhällsuppfattning
röjer en för hans tid och omgivning
förvånande skarp och frigjord blick på
tingen. Han var ej blott långt före
sin egen tid, utan fullt lika långt före
vår, om man med ”tiden” menar de
maktägandes åskådning, såsom ju
flertalet författare regelbundet göra,
Hans utredning av rättsbegreppet
skulle få håren att resa sig på hr
Staaffs huvud — därest ej Quiding,.
liksom Hedin, hade förtjänsten att
vara död. Det är egendomligt att ännu
höra ekot av liberalernas — högern
skola vi ej tala 0111 — beskärmelser
över den i somras så våldförda- rätten
och samtidigt se hur Quiding använder
”rättssamhället” som beteckning
förorättens samhälle — ty ’’rätt’’,
menar han, betyder hittills blott vad som
är riktigt ur överklassens
intressesynpunkt.
Hur nyskapande Quiding för sin tid
var, förstår man kanske bäst genom
den lilla upplysningen att de nu så
ytterst gängse termerna över- och
underklass äro lians uppfinning. Från
honom upptogos de av Strindberg.
Överhuvud var Quiding varmt
uppskattad både av denne, 80-talets främste
diktare, och av en så betydande
författarinna från samma tid som fru Be~
nedictsson.
Som alla utopister är Quiding i sin
historiska uppfattning stundom orätta
vis. Så när han på sitt torrt spydiga
vis talar 0111 ”den urgamla seden att
uttrycka känslor med klädesplagg”,
ett bruk, som ”är egentligen infört av
överklassen, som behöver ju flera
tillfällen desto bättre få visa allmänheten,,
huru den förmår att ösa ut
penningar”. Seden att ha särskild dräkt vid
olika tillfällen sammanhänger
alltför-nära med mänsklighetens lust att
smycka sig — en lust, som enligt
Spen-cer. t. 0. ni. är äldre än behovet
avkläder — för att kunna gälla som något,
överklasspåfund. Dock innehålla
Quidings ord den träffande sanningen, att
överklassen särskilt i vår tid gjort
tillfredsställandet av det naturliga
pryd-nadsbegäret till en rent ekonomisk sak
och låter skönheten mätas efter
summan av utlagda penningar.
Såsom uppbyggare av det nya
idealsamhället är Quiding typisk utopist,
Han har en visserligen varken naiv
eller obegränsad, men dock mycket
stark tro på människans ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
