Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veeklingens verkande krafter och
huvuddrag, en översikt alltigenom
vetenskapligt hållen och grundad på
eg-31a forskningar, det är uppenbart ett
högst vittomfattande företag. Den
tid torde komma, då sådana
samman-. fattningar av en stor vetenskaps hela
område ej låta sig utföras av en enda
man. Redan nu är uppgiften ytterst
vansklig. Man är dock föga böjd att
lilandra prof. Steffen för att- han
gripit sig an den. Det ligger ett gammalt
svenskt drag i denna lust för stora
uppgifter, ett svenskt drag som man
allra minst vill klandra i en tid av
nationell nedgång som den
närvarande.
Både gammalsvensk och
respektingivande är även den filosofiska
hållning, den iver att lösa och
genomtänka rena tankespörsmål, som Steffen
litet varstädes i sitt författarskap men
särskilt här i första delen av sin S
o-■c i o 1 o g i röjer. Denna del
behandlar nämligen idel allmänna frågor,
samhällsforskningens mest allmänna,
förberedande spörsmål. Man kan
finna det underligt ätt i vår på
brännande praktiska spörsmål överfyllda tid,
någon vill offra så mycken möda på
rena tankefrågor. Men det vore
värre, i grunden även för de praktiska
kraven, om tiden glömde bort att
tänka. vilket ofelbart skulle ske, därest
den ej ägde vetenskapsmän med
Stoffens lust att gå till bottnen av
frågorna.
Det spörsmål Steffen här
företrädesvis behandlar är det mest
grundväsentliga inom samhällsforskningen
liksom inom varje vetenskap — dét
kunskapsteoretiska spörsmålet, d. v. s.
frågan om kunskapens möjlighet, alltså i
detta fall frågan: i vad mån kunna vi
veta något säkert om samhällslivet ?
Det finnes ju många hinder,
framhåller Steffen flerstädes i sin bok, för
kunskap om samhället. Ett ligger i
människans förmåga och vilja att
bedraga, vilken icke minst på detta
område starkt framträder. Ett annat är
den sociala vidskepelsen, som bl. a.
yttrar sig däri, att folket tror de
härskande vara varelser av högre art än
vanliga dödliga samt i besittning av
övernaturliga krafter. * Den största
svårigheten ligger dock däri. att
vetenskapen hittills endast vunnit
någon större säkerhet i utforskandet av
den livlösa naturen (fysik, kemi,
geologi o. d. vetenskapsgrenar) men
icke i fråga om den levande naturen,
och allra minst den mänskliga. Detta
beror helt enkelt på att vetenskapen
hittills mest sysslat med den livlösa
naturen, och detta förklaras i sin tur
därav, att dennas utforskande var den
i praktiskt hänseende viktigaste
uppgiften. Människan måste känna
naturen för att kunna leva. Den
materialistiska historieuppfattningen vinner
här en tydlig bekräftelse.
Å andra sidan har
samhällsforskningen ett stort företräde framför
naturforskningen : samhällsforskningen
behandlar m ä n niskan s
samhällsliv, alltså den mänskliga själen ur en
viss synpunkt. Nu är
samhällsforska-ren själv människa och liar alltså
fördelen att, i sin egen själ kunna studera
de företeelser han skall utforska. Lika.
kiinnes bäst av lika, alltså liar en
människa i grunden lättare att känna en
annan människa än ett djur eller växt
lör att ej tala om ett livlöst ting.
* #
*
Förhållandet mellan naturvetenskap
oeh samhällsvetenskap är huvudämnet
för Steffens bok. Härom • handlar ej
blott dess första avdelning, såsom dess
titel anger, utan även nästan hela den
tredje och sista (”Den sociala
verkligheten”). Den stora frågan förf. har
att avgöra är denna: kunna vi uti
samhällslivet upptäcka lagar, lika
bestämda och allmängiltiga som
naturlagarna? — kunna vi lära känna
förutsättningarna för en samhällsföreteelse
så grundligt, att vi våga säga : nu m
å-s t e denna företeelse inträffa? —
kunna vi genom att undersöka den hittills
genomlupna samhällsutvecklingen lä-
" Såsom ett färskt exempel av denna art
torde man kunna hänvisa på Stockholms
Dagblad och statsminister Lindman, för att niL
ej tala om kungahuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
