Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra oss förutspå hur den kommande
utvecklingen skall te sig?
Steffen svarar nej på dessa frågor,
lian liävdar att det mellan levande
oeh livlös verklighet finnes en
grund-väsentlig motsats. Märk väl. han
säger ej mellan mänsklig oeh livlös.
Ilan står på utvecklingslärans
grundval. och någon grundväsentlig skillnad
mellan människor och andra levande
väsen anger han, så vitt jag kunnat
finna, icke —vilket ej utesluter att det
faktiskt råder en oerhörd skillnad
mellan de högsta människornas klara
oeh djurens dunkla medvetande.
Vidare framhäver Steffen att en stor del
av människans liv oeh icke minst
hennes samhälliga. liv nära sammanhänger
med den livlösa naturens företeelser
(klimatet, markens beskaffenhet,
livlösa beståndsdelar — såsom vatten
o. d. — i människokroppen m. m.),
och så långt ett dylikt sammanhang
finnes, äga även naturlagarna full
giltighet. Därför kan också Steffen, i
fråga om detta område av samhällslivet,
erkänna den materialistiska
historieuppfattningen söm en fullt berättigad
teori.
Att vi veta ofantligt mycket mindre
om lagarna för livets och särskilt det
mänskliga livets företeelser än om
den livlösa naturens lagar, skall ingen
förneka. Men frågan är om .ej detta
helt enkelt beror därpå, att de
förstnämnda äro så mycket svårare att
utfinna och att vår vetenskap sysselsatt
sig så mycket mindre ined detta
forskningsområde. Nej, svarar Steffen;
vi kunna icke, 0111 än vår forskning
tränger aldrig så långt, på livets oeh
särskilt det mänskliga samhällslivets
område upptäcka lagar av alldeles
samma art som naturlagarna, ty livet
är i sig självt något grundväsentligt
annat än den livlösa naturen.
Vari ligger då den grundväsentliga
skillnaden? Jag kan ej se att Steffen
lyckats tydligt och hållbart ange den.
Ilan säger, att vi icke kunna veta vad
ett naturf ö remål i sig självt är
— vilket är obestridligt — men att vi,
när vi iakttaga o s s själva och våra
förnimmelser, veta vad étt f’ör-
n i m 111 ande väsen är i sig
självt. Ett djärvt påstående! Är
det ej tvärtom ett grundfaktum,
som den vanliga människan oeh
ännu mer filosofen dagligen och
stundligen måste erkänna, att vi
aldrig kunna nå en verklig
kännedom om vårt eget väsen? Icke
heller kan man i individualiteten se den
avgörande skillnaden mellan mänsklig
och livlös verklighet.
Individualitetens betydelse är ojämförligt mycket,
högre hos människan än hos andra av
oss kända väsen, men individualitet
finns lika fullt även hos de livlösa
tingen. Det går ju ej för sig att hitta,
två stenbitar, två vattendroppar, två
sandkorn som vid en mikroskopiskt
noggrapn undersökning visa sig
fullkomligt lika.
Steffen skiljer mellan en materiell
(d. v. s. till den livlösa naturen
hörande) lagbundenhet, som tillåter oss att
förutsäga framtida förändringar hos
tingen, och en för livet egendomlig
lagbundenhet, som ej låter oss veta.
något om kommande förändringar. Nu
är emellertid, som förf. själv
framhåller, även naturvetenskapens förmåga,
att förutsäga stundande naturfenomen
begränsad — vi veta t. ex. icke på
långt när allt vad vi vilja om
kommande kometer! Å andra sidan kunna vi
dock även,på det mänskliga, på det
samhälliga området förutsäga
åskil-ligt med största möjliga visshet. Att
t. ex. flertalet människor
åtminstone-en god tid framåt komma att vara
utrustade med händer och munnar,
komma att känna inbördes vänskap eller
motvilja, det är verkligen bra nog
säkert, och att första kammaren kommer
att åtskilliga år framåt avslå den
stora socialdemokratiska jordmotionen,
är om möjligt ännu säkrare.
Steffen har alltså, enligt min
mening, ej bevisat att natur- och
samhällsvetenskap äro grundväsentligt
skillda. Å andra sidan låter sig ej
heller motsatsen bevisas. Men det är ju
en vetenskaplig regel att man aldrig i
onödan bör tillgripa en ny — och
därtill okänd — förklaringsgrund, utan
nöja sig med den gamla, kända, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
