Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnuftets fristående betydelse ligger,
tror jag, en mycket sårbar punkt i den
socialistiska lärobyggnaden. Det
disponerar till att i strid mot socialismens
egen bekännelse dogmatiserä dess
teorier och fördröja utvecklingen
genom att socialismen för mycket
försmår det mäktiga hjälpmedel, som
dock ligger i en oavlåtlig vädjan till
människornas förnuft och
rättskänsla.”
Det är inte så alldeles lätt att från
”marxistisk” synpunkt bemöta denna
kritik. Man får nämligen icke fullt
klart för sig, i v i 1 k e n u t s t r å c
k-ning ”Kätteriernas” förf. räknar på
hjälp från ”de borgerliga klasserna”.
Det är likväl därom striden rör sig.
Ty marxismen förnekar ingalunda, att
enskilda individer av de härskande
klasserna kunna göra arbetarnas sak
till sin. Och marxisten kan lika ivrigt
som någon annan ö 11 s k a, att detta
måtte ske i så stor omfattning som
möjligt. I ett optimistiskt ögonblick
har han kanske till och med hoppats,
att socialismen en gång skall
förverkligas med bistånd av ”de bästa inom
alla samhällsklasser”.
ä andra sidan tycks Lindhagen på
ett annat ställe medgiva, att
framstegs-arbetet icke kan bygga ”på
självupp-givelse av de rika var för sig, utan på
ett samlat maktspråk från de fattiga”;
Men trots dessa ömsesidiga
medgivanden får man vid läsningen av
”Kät-terier” det bestämda intrycket, att
dess förf. har en uppfattning av
idéernas roll i samhällslivet, som avsevärt
skiljer sig från marxismens. Den
första olikheten gäller idéernas
makt. Så läsa vi: ”De gamla
filosofiska skolorna, som med sitt
predikande av förnuftets lära väckt
hjärnorna ur deras tillfälliga slummer och
åstadkommit den största kända
revolutionen.,.” Så vitt jag kan förstå är
det här fråga om den stora franska
revolutionen. För marxisten är detta
snart sagt att ställa saken på huvudet.
För honom — och väl inte bara för
honom— äro ”upplysningens” idéer den
”ideologiska” sidan av
borgarklassens kamp mot envälde och feodalism.
Dessa idéer ha icke varit
verkningslösa, men den roll de spelat
möjliggjordes endast genom deras
överensstämmelse med den då revolutionära
borgarklassens intressen.
Här ha vi naturligtvis det närmast
till hands liggande svar, som
anhängaren av klasskampstaktiken har att
ge sin kritiker. När ”idéerna”, de
moraliska kraven visa mot samma
mål, som det egna intresset redan
utvalt, då kunna dessa idéer skänka vår
vilja ett oberäkneligt tillskott i styrka.
Men i strid mot intresset firar moralen
sällan några segrar. Framför allt icke
i strid mot klassintresset.
Detta är naturligtvis inte för en
kritiker av marxismen någon ny och
okänd invändning. Men jag undrar,
om Kätteriernas förf. riktigt levande
känt den styrka, som all vår
historiska erfarenhet förlänar detta
argument. Om vi inte kunna framleta ett
enda säkert exempel på att en
härskande klass frivilligt avstått från
sina företrädesrättigheter, vad skäl ha
vi att se mera ljust på vår egen tid ?
Och styrkan i denna invändning
förtages icke genom ett påpekande av
”intressets” föränderlighet och
växlande natur. Det är nog alldeles
riktigt — och förtjänar ständigt
framhållas mot angripare av socialismen, vilka
förklara den möjlig först när
människorna blivit änglar :— att det alls inte
är fråga om att utrota det egna intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
