Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte är ensam om denna tro. Samma
skäl, som lian här utvecklar för
möjligheten att enas om rätt och orätt,
drogos under storstrejken fram från
borgerligt håll mot den ”nya
moralens” försvarare. De flesta socialister
äro naturligtvis böjda för att anse sina
egna moraliska omdömen för de enda
riktiga och beskylla motståndaren för
hyckleri och omoral. Ja, även den
mest ytterligt gående marxist kan inte
tinderlåta att vid meningsbyten med
kapitalismens försvarare då och då
tillgripa ett moraliskt argument i hopp 0111
att någon grad av enighet ändå skall
kunna uppnås. Han inser ju själv, att
hans egen teori om klassmoralen icke
uttrycker hela sanningen, därför att
det konkreta livet aldrig kan helt
uttömmas av en abstrakt teori. Här
som i andra fall står striden om ett
mer eller mindre. Vad han vidhåller,
är blott, att lians egen teori kommer
sanningen bra mycket närmare än
någon annan. Den betonar olik h
e-t en, ”förnuftstron ” det gemensamma.
Vem som har rätt. kan till sist endast
erfarenheten avgöra.
Till det skäl för enighetens
möjlighet, som ligger i den religiösa och
filosofiska moralens samstämmighet, skola
vi återkomma. Vad som närmast
intresserar oss är frågan, hur vår egen
dagliga erfarenhet ställer sig till tron,
att förnuftet och rättskänslan ändå till
sist måste säga oss alla detsamma.
Hur går det oss då vi ”vädja till det
sunda förståndet och alltid betona,
vad man skulle kunna kalla det
riktiga i det för handen varande”?. Vi
kunna ju välja Kätteriernas exempel.
”Vad är det riktiga i den sociala
frågan? Om fattiga skolbarn ha
undernärda och missbildade kroppar till
skillnad från välmående föräldrars
barn, så är detta också en bild av den
sociala frågan i hela dess vidd. Ett
sådant missförhållande bör avhjälpas,
fullständigt och icke blott ”i
görligaste mån”, d. v. s. något litet bara. Man
kan knappast tänka sig, att någon
skulle vilja förneka detta.”
Jag kan icke förneka, att detta
yttrande på mig verkar underligt
världsfrämmande. Man får det intrycket,
att Kätteriernas förf. aldrig haft en
verkligen ingående diskussion med
någon av det nuvarande samhällets
försvarare. Naturligtvis är det ganska få,
som anse lidandet i sig själv för något,
gott. 1 elementära fall av detta slag;
härskar en viss överensstämmelse i
människors åsikter. En sådan där
svag önskan att freda särskilt barnen
från köld och svält är nog
tillfinnandes inom alla samhällsklasser. Men så
snart det gäller medlen till det
ondas avhjälpande, skilja sig vägarna.
Hur pass lätt det är att, övertyga
borgaren 0111 att arbetarens sparsamhet
icke är ett säkert eller möjligt medel,
torde ganska många socialdemokrater
av egen erfarenhet veta. Om inan då
skulle våga påstå, att det är samhällets
moraliska skyldighet att
genom omhändertagande av barnen sörja
för sin egen framtid, väcker man
närmast förvåning. Att föräldrar skola
ha en nästan oinskränkt möjlighet att
låta barnen dela sitt eget elände,
tyckes däremot höra till de ”medfödda
människorättigheterna”.
Jag tror inte man kan undgå, att
redan här få en aning 0111 den klyfta,
som skiljer det nuvarande samhällets
individualistiska moral från
arbetarklassens socialistiska.
Men även den del av borgarklassen,
vars principiella betänkligheter man
lyckas övervinna, blir därmed ingen iv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
