Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det inte stora utsikter till att i större
utsträckning vinna anhängare inom
borgarklassen.
Men det finnes en annan form av
filosofisk moral, som hellre sättes i
förbindelse med ”upplysningens” idéer,
och som Kätteriernas förf. kanske
snarare hade i tankarna. Den brukar ofta
kallas ”lyckomoral” i motsats till den
Kantska ”pliktmoralen” och har
funnit ett allbekant uttryck i formeln:
”den största möjliga lycka för det
största möjliga antal människor”. De
moderna filosofer som hylla denna sats
i ena eller andra formen äro icke få,
och dess relativa lättfattlighet har
skaffat den insteg i ganska vida
kretsar även utanför de egentliga
filosofiska skolorna. Men har denna som
det tyckes principiella enighet bringat
till upphörande den praktiska striden
om gott och ont i varje särskilt fall?
Ingalunda. Och orsaken är inte svår
att förstå.
Jag kan inte klargöra den bättre
än genom att referera en liten
utredning av den amerikanske filosofen
William James. Jag väljer honom,
därför att påståendet 0111 moralens
re-lativitet och den därmed följande
lutningen åt en viss skepticism gärna
misstänkliggöres med namnet
”naturalism” och James är som bekant en
avgjord anti-naturalist och religiös
mystiker.
Det bästa kännetecknet på det goda,
menar han,* tycks vara förmågan att
bringa lycka. Men lycka består i
fyllande av våra behov, oeh vi skulle
därför kunna säga, att ”det godas
väsen är helt enkelt att
tilfredsställa krav”. Dessa
krav kunna gälla vad som helst under
* The will to believe. S. 201 flf.
solen. Vi ha från början intet medel
att göra någon skillnad dem emellan^
ilen det är klart, att i vår värld aV
begränsade möjligheter kunna inte
alla önskningar tillfredsställas. Men
vilka skola slopas, det är den
praktiska frågan. Det är en tragisk
situation och inte blott en spekulativ gåta.
vi ha att göra med.
Nu äro v i blinda för den verkliga,
svårigheten i filosofens uppgift på.
grund av det, faktum, att vi äro födda,
i ett samhälle, vars ideal i stor
utsträckning redan äro ordnade. Vi följa
de konventionella reglerna, döda vissa,
av våra drifter och erhålla därför
allas-gillande. Men filosofen måste vara
opartisk. Han måste lyssna till varje
ideal. Han är med rätta säker på, att:
han stympar den fulla sanningen, 0111
han blott tager hänsyn till sina egna
instinktiva sympatier. Den bästa
människa i världen måste vara okänslig
för många - goda ting. Vi kunna ju
tänka oss vilken som helst av
mänsklighetens stormän,-som skulle påtvinga,
oss andra sina egna ideal. Skulle inte
alla våra slumrande revolutionära
instinkter vakna upp vid tanken på att
en enskild moralist skulle äga sådan
makt över liv och död? Bättre då
kaos för alltid.
Men då hamna vi ju i fullständigt:
tvivel? Nej, det finnes en utväg att
lösa problemet. Vi kunna låta vår
ledande moralprincip helt enkelt, bli den
att tillfredsställa, så många önsk-
11 i 11 g a r s 0 m 111 ö j 1 i g t. De ideal
bli därför de högsta, genom vilkas;
förverkligande det minsta möjliga
antal andra ideal förstöras. Att
åstadkomma en ordning av
samhällsförhållandena, där ens eg-ha ideal
förverkligas på samma gång Soiii andras, det
är vägen till fred. Oeh nu menar*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
