Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got bistånd. Hos dem ha naturligtvis
de socialistiska idéerna en möjlighet
att till en viss grad undantränga de
borgerliga. Men den ”härskande
ideologin” är alltid även här den
mäktigaste. I samma mån som
arbetarrörelsen vinner verklig makt i
samhället. kommer naturligtvis också dess
socialistiska idéer att med större
framgång ta upp kampen med de
individualistiska.
Men ännu ha dessa senare avgjort
överhanden. Då borgaren känner
behovet av ett ideal för att freda sig
mot yttre kritik eller inre tvivel, skall
lian ännu länge sky, låt oss säga,
ny-kantianismens socialistiska moral och
hålla sig till en individualism av det
slag,som t. ex. Vitalis Norström
förkunnar. Jag väljer honom som exempel,
därför att han lämnar ett så talande
bevis för svårigheten att göra sig fri
från den allmänna idéströmningen
inom den egna klassen. Vi ha att göra
med en skarpsinnig tänkare, hos
vilken det starkaste icke-teöretiska
inslaget är en kristligt färgad religiositet.
Han är icke okänslig för
arbetarklassens lidanden, han kan ”omöjligen
komma ifrån den smärtsamma synen
av ett tillstånd av verklig
0 c li gripande nöd”,# Sociala
reformer, t. ex. avhjälpande av
bostadsbristen, anser han självklara. Ocli
1 själva kritiken av våra moderna
samhällen säger han ungefär detsamma
som marxisten. Han ser
”samhälls-upplösningen” och tycks i sin senaste
bok också ana dess orsak i
kapitalismen. Här ha vi alla de vanliga
förutsättningarna för socialismens idéer.
Oeh i stället finna vi den lidelsefulle
antisocialisten.
* Masskultur. S. 105.
Jag har liär varken anledning eller
utrymme för kritik. Utom några
parenteser skall jag endast söka
förklara. Först mister den sociala nöden
en del av sin udd, då vi besinna, att.
lidandet är till för att övervinnas, att
stärka vår motståndskraft, att alstra,
de höga och manliga dygderna, ”att.
detsamma därför är något, som v ii
alls inte böra vilja vara.
förutan”. (Att alla slag av
lidanden och i obegränsad mängd verkat
förädlande, säges icke direkt.)
Medlidandet är också en svaghet och
endast baksidan av
njutningsempiris-men. ”Det är
individualitetsodygder-na, som ha det rätta saltet i sig och
den rätta bärkraften.” Men hur
stämmer detta med kristen religiositet? Jo,
vi behöva bara flytta över betoningen
en smula åt religionens
individualistiska sida, åt mystikens förhållande till
en högre makt, så blir ”ingenting så
ägnat att göra en karrikatyr av
kristendomen som att grunda densamma
på kärleken till nästan som princip”.
Det egna inre livets beskaffenhet är
alltid det första. ”Personlighets- och
renhetstypen är den högre
sedlighets-typen, medan solidaritets- ocli
broder-lighetstypen är sekundär och
underordnad ...”
Därför blir solidariteten hos
arbetarna. ”massmoralen ”, visserligen
moral, men en lägre form
därav. (Att solidariteten utesluter
möjligheten av denna
personlighets-moral, flnner filosofen inte nödigt att
bevisa. Inte heller höra vi ett ord om
att socialismen just vill skapa de yttre
förutsättningarna för människorna att
b 1 i personligheter, att den vill så
långt som möjligt utvidga kretsen av
dem, som kunna ta del av t- ex. Vitalis
Norströms idéer.) För denna indivi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
