Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dualism har naturligtvis också den
gamla instinktiva samhällskänslan
endast underordnat värde. ”Det
historiska samhället står kvar, men inte
som övermakt över personlighetslivet
utan såsom dess medel och organ.”
Det gamla samhället betyder numera
kanske mest av allt just sådana
medel, med vilka vi värna det bästa
utvecklingen avkastat, det, som utgör
det renaste uttrycket för människans
väsen. Vi skola inte tveka att
begagna dem. Men om vi också tvekade
aldrig så mycket, måste vi av pur
självbevarelse. (Klarare har ingen
socialist tecknat reduceringen av det
gamla samhället till sitt nuvarande
minimum: domstolar och militär till
skydd för den kulturella
individualismen. Och den ekonomiska.)
Om Kätteriernas förf. strävat sig
igenom denna alltför långa artikel, skall
han utan tvivel ge mig rätt i att vår
stackars socialism inte har stora
utsikter att i borgerliga sinnen uppta
tävlan med denna ideologi. Den
stämmer så punkt för punkt med borgarens
klassintressen, att den rene teoretiske
marxisten borde känna samma intel-
lektuella glädje som
naturvetenskapsmannen, då han av teoretiska grunder
förutsagt ett fenomen och sedan finner
det i verkligheten. Den högsta
borgerliga indeologien m åste vara sådan..
Den ä r sådan.
Men, som vi veta, är inte människan
i främsta rummet intellekt. Inte ens.
marxisten. Den första känsla som
griper oss alla vid upptäckten av hur
oförenliga idealen äro, hur isolerade
människorna stå ifrån varandra, hur
svaga alla bryggor till förståelse
tyckas vara, den känslan är nog närmast
förtvivlan. I detta kaos är man utan
hållpunkt. Egoism och ondska tycks
vara huvudsumman.
Då kommer marxismen i viss mån
som räddare. Den gör inte striden
mindre. Den ger inga moraliska,
ideal. Men den förklarar
motsatserna, och det hela blir strax f ö
r-nuftigare. Så snart vi kunna
spåra orsaken till en företeelse, ha vi
åtminstone möjlighet att behärska den.
Den moraliska världen är inte ändå
ett kaos, den är underkastad vissa
lagar, är en kosmos, även om ordningen
ännu icke är så skön. Vi äro på väg
mot en fullkomligare ordnad värld,
och nästa viloplats är s o c i a 1 i
s-m e n.
Fragment ur arbetets historia.
För TIDEN av RICKARD SANDLER.
(Forts. fr. febr.-häftet, sid. 45.)
Arbete och rytm.
Eeglerat arbete är ändamålsenlig
och fast tidsindelning, så att perioder
av vila på ett regelbundet sätt avlösa
perioder av arbete. Dygnet indelas i
arbetsdag och vilonatt, arbetsdagen
sönderfaller genom de fixerade
måltidstimmarna i enskilda avsnitt
—-detta är planmässig tidsindelning i
stort.
Ingendera av dessa för oss så själv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
