Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’ena som i andra fallet måste
ledningen frigöras från detaljarbetet.
Medlet härför är vana, disciplin.
Genom truppernas inövande och
disciplinerande kan härföraren lita på att
orderna utföras riktigt utan hans
personliga övervakande. Genom
muskel-övning och muskeldisciplin befrias
likaledes hjärnan från att i detalj följa
musklernas arbete. Utförandet’ går
av sig självt, sedan kommandoordet
uttalats genom en viljeakt. Sålunda
lättas hjärnan, det hushållas på ett
förståndigt sätt med den dyrbara
psykiska energin.
Detta hjärnans frigörande från
överflödigt arbete uppnås genom att
ersätta de direkt av viljan ledda
muskelrörelserna med automatiska
rörelser. ”Allt lärande går ut på
att förvandla största delen av ett
bestämt arbete i automatiskt handlande,
under det att själen är fri och beredd
ati utnyttja eller oskadliggöra
oregelbundenheter eller oväntade
tillfälligheter”.* Automatiseringen uppnås nu
just genom att likartade komplexer av
muskelrörelser upprepas på ett
regelbundet sätt, tills musklerna kunna sin
läxa, om det uttrycket är tillåtligt.
Men detta är ingenting annat än
rytmens införande i- arbetet. I rytmen
finna vi alltså det
disciplineringsme-del, varigenom musklerna uppfostras
till regelbundet arbete, medan
viljeansträngningen nedsättes till ett
minimum.
Ännu en tredje stor fördel med
arbetets rytmiska anordnande
framträder i de fall, där rytmen förenar flera
personer till samtidigt arbete.
Rytmen höjer nämligen då väsentligt a
r-betets produktivitet. Vi
kunna exemplifiera med det förut
analyserade fall, där tvänne smeder arbeta
i växeltakt. Skulle var och en av
dessa arbeta för sig, har man all
anledning antaga, att pausen efter varje
slag av släggan bleve längre än då de
arbeta tillsammans, just därför att
takten då icke kunde hållas så jämn
och säker. Vid det gemensamma ar-
* Schurtz: Urgeseh., cl. Kultur. S., 9.
•betet i- rytm tvingas däremot bägge
smederna att arbeta i jämnare, ’men.
också hastigare takt. Arbetets
produktivitet ökas alltså genom rytmens,
disciplinerande inverkan, som
tvingar alla i samma takt arbetande att
■förrätta det med samma fart. Därtill
är nu även att lägga den eggande
inverkan av samarbetet. Var två eller
- tre äro församlade i arbetets tecken,
där är alltid tävlingslusten
närvarande.
Böjelsen för rytm är säkerligen;
grundad i den mänskliga organismen.
Sådana grundläggande fysiologiska
företeelser som andhämtningen och
pulsens slag försiggå ju rytmiskt,
benens ocli armarnas rörelser vid
gåendet likaså.. Ju bättre
gånghastigheten anpassas efter andhämtningen,,
desto mindre tröttar gåendet. Redan
Aristoteles har uttalat tanken, att
rytmen passar för människans natur.
Rytmen som utvecklingsfaktor.
I det föregående har utretts vilkai
fördelar rytmen medför. Återstår nu
att undersöka vilken roll, som faktiskt
tillkommer rytmen i arbetets
utvecklingshistoria.
Det stora problemet här är frågan:
hur har övergången skett från
naturmänniskans arbetslek till
kulturmänniskans ordnade arbete?
Efter Biichers omfattande
undersökningar kan denna fråga anses i
huvudsak besvarad, och det sålunda r
rytmen är bryggan, som
leder över till det
regelbundna arbetet.
Av flera skäl kan man sluta till att
rytmen måste spela en stor roll i
naturfolkens arbetssätt.
Är rytmen ett oundgängligt medel
för oss att hålla våra muskler i
disciplin, måste detta medel vara än mer
av behovet påkallat hos den primi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
