Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen till interjektionssången står denna
grundläggaresång vid vältning av
sten:
Åh fram med sten
för — hå hej med den
åh samsa tag
för — hå hej med den
åh jämka me’n
för — hå hej med den o, s. v,
Årbetssången framträder i
synnerligen mångskiftande former, än som
unison sång, än som ett slags solosång
med kör, där solot ofta är
improviserat, medan kören brukar vara
traditionell. Att sången är att uppfatta
som beledsagande och underlättande
moment till arbetsprocessen, framgår
därav, att varje arbete plägar åtföljas
av en bestämd sång. Det väsentliga i
årbetssången är varken melodien eller
orden, som kunna vara meningslösa
nog, utan rytmen.
Ur Biichers rika samling av
arbets-sånger från skilda tider och folk, vilken
samling kompletteras för de nordiska
länderna av Cederskiölds arbete, är
här icke utrymme att meddela några
utdrag. Blott en sak av särskilt
intresse för denna studie må antecknas,
nämligen att just de mödosammaste
arbetena visa en överflödande mängd
av arbetssånger, vilket bestyrker att
sången är ett medel för arbetets
underlättande. Så utgöra t. ex.
kvarn-sångerna en synnerligen rikhaltig
grupp. Hit är ’antagligen vår
storslagna Grottesång från 900-talet
att hänföra.
Hos naturfolken är sångens
stimulerande verkan allmänt erkänd. Om
negrerna i Västafrika heter det: ”De
sjunga beständigt under sitt arbete;
om en kvinna icke sjunger, så
arbetar hon heller icke mycket.”
Icke blott på människorna verkar
sången uppfriskande. Aven djuren
äro känsliga därför. Från Indien
berättar en resande, att kameler och
oxar äro vana att ledas med sång, och
alltefter arbetets besvärligheter måste
man sjunga mer eller mindre kraftigt
för dem.*
B •
*
Det kan knappast råda något tvivel
om att problemet om det regelbundna
arbetets uppkomst är i huvudsak löst
genom de undersökningar, som i det
föregående ha relaterats. Såsom den
stora utvecklingsfaktorn ha vi lärt känna
rytmen, i arbetsrytmens, i sångens,
musikens, ja t. o. m. dansens gestalt.
Rytmen som mänsklighetens stora
uppfostringsmedel till arbete — är
icke detta ett slående bevis för att
företeelser i vår alldagliga erfarenhet,
som förefalla oss skäligen
betydelselösa, kunna vid djupare eftertänkande
befinnas vara av världshistorisk
betydelse? Hur oändligt mycket mer
tilldragande är för övrigt icke denna
teckning av arbetets historia än den
gamla populära föreställningen, att
människan under slaveriets tunga ok
behövt piskas till arbete. I stället för
slavuppsyningsmannens piska —
självdisciplin i rytmiskt arbete; i stället
för en värld av missmod och
dysterhet, där arbetet utföres som ett
syndastraff — en värld, där arbetet göres
till lek med sången och musikens
hjälp.
Ar icke detta erfarenheter, som böra
göra oss betänksamma gent emot vår
egen tid? Vi ha svårt att fatta, att
våra förfäder ha lekt och dansat,
sjungit och spelat sig till den
arbetsduglighet, varpå vår kultur vilar.
* Biiclvei:: A. u. E. S. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
