Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byar runt hela riket, vilka
offentliggjordes i den ryska pressen den kofta
tid den var fri, till fullo stämma med
de åsikter, som komma till synes i
Maningsord från en bonde
till soldaterna. Hur utfaller då
en jämförelse med tsarens åsikter?
Kontrasten är ju slående. Det är
för litet sagt att det ieke finns någon
gemensam botten, på vilken tsaren oeh
bondeklassen kunna mötas. Nej, de
två kunna ieke ens förstå
v a r a n d ra. Göra vi detta faktum
rätt klart för oss, då först förstå vi
innebörden i’den kamp som nu pågår
i Ryssland. Och likaså förstå vi, hur
barnsligt en mängd främlingar
bedöma situationen i Ryssland, då de med
komiskt allvar tala om ”kadetterna”
(de konstitutionella demokraterna)
under prof. Miljukovs ledning som
representanter för den ryska nationen.
Faktiskt äro dessa icke alls att ta med
i räkningen, ty de ha inga rötter i
bondeklassen, och hela den så ytterst
smärtsamma kris som landet nu
genomgår är ingenting annat än den
onaturligt uttänjda kampen mellan å ena
sidan den ryska bondeklassen, med
dess sekelgamla traditioner om
ekonomisk och politisk jämlikhet, och å den
andra självhärskarmakten. som enligt
sakens egen natur måste söka skydda
och vidmakthålla alla slags privilegier.
Yem kommer att bli segrare i den
kampen? Ja icke blir det
självherr-skardömet. Trots att den ryska
bondeklassen hållits under århundraden i
träldom, i fruktansvärd fattigdom och
i mörker, trots att bönderna aldrig fått
lära ens att skriva sitt eget språk
korrekt, så ha de icke desto mindre
bildat sig ett klart politiskt och
ekonomiskt ideal och satt dess
genomförande på dagordningen.
Självhärskarmakten har under samma tid haft till
sitt förfogande alla kulturens skatter
och har ändå inte lärt någonting
annat än att tacka för lojala känslor och
för att man skjutit ned folket.
Självhärskaridealen ha hittills
uppehållits av trupperna, endast på
grund av missuppfattningar samt
förmedels statsorganisationen. Bon-
deklassens idealer finna nu ett
säkert fotfäste bland dessa samma
trupper, och det är endast en tidsfråga
när de sluta sig till dem och gå att
försvara dem med vapen i hand.
Statsorganisationen är förvisso en
betydande makt, men självhärskarprincipen i
densamma är sedan länge undergrävd.
Självhärskardömet har i sin tur ställts
under censur och delats ut på diverse
generalguvernörer, guvernörer,
befälhavare för straff-expeditioner, den
hemliga polisen och t. o. m. på ledarna för
”de svarta hundradena”.
Hungersnöd, arbetslöshet, judemassakrer och
massor av officiella grymheter
inskärpa hos en ständigt växande del av
befolkningen, att ett människoliv icke
har det minsta värde i det kejserliga
Ryssland, att det kan ödeläggas eller
förloras när som helst utan någon som
helst anledning hos den enskilde, och
att följaktligen det bästa bruk man
kan göra av det är att offra det för en
bättre framtid.
Med andra ord: av de två fientliga
partierna kan endast den folkliga
sidan räkna på att dess krafter växa
med tiden. Självhärskaredömet kan
endast avtaga i kraft. Den sorgliga
sidan i situationen ligger i det faktum,
att folkets slutliga seger utan tvivel
måste köpas till mycket dyrt pris.
Massorna lära politik endast på
erfarenhetens väg. Det tar tid för bortåt
150 miljoner människor, spridda över
sjättedelen av allt land på jordklotet,
att förvärva en dylik erfarenhet, och
under den tiden kommer fienden
aldrig att upphöra att decimera folket
genom uthungring, straffexpeditioner,
fältkrigsrätter och alla slags
administrativa metoder. Och dock kunna
endast kortsynta åskådare tvivla på
tvekampens slutliga utgång. Det
ryska folket har redan en gång genom
allmän strejk satt självhärskardömet i
schack. Då det emellertid saknade
politisk erfarenhet lämnade det spelet
för snart, troende sin motståndare
vara besegrad. Det är möjligt att
nationen måste åter upprepa
förhållandena. då detta olyckliga misstag
begicks, ehuru det är tungt att föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
